Dramakurs i livet - Drama in Life

Fick en gratistidning strax före jul som kändes som ett kap då jag fann på omslaget att den faktiskt kostade ca. 70 spänn om man köpt den i butik. Det tycktes vara ett temanummer om informationsflödets acceleration och människans oförmåga att hänga med. Djupläsning och koncentration i läsningen återkom oavbrutet. Man menade att internet-läsnadet försvårade annan djupläsning. Som om vita ark med svarta figurer, symboler för ljud och ord och förstås begrepp skulle då vara norm. Att läsa linjärt, från vänster till höger, bläddra, och läsa vidare... Skumt att man skyller internet för det? Har märkt att barnen de mina är mer rörliga i skallen när det handlar om att ta in information, de tycks inte läsa linjert utan snarare som om informationen kom på notis-lappar eller flikar lager på lager. Eller som Fyran som endast läser Manga för tillfället, från höger till vänster. Han tycks mig väldigt koncentrerad och djupläsande. Men skulle han klassas som det? Vad är man egentligen ute efter?...

Härligt kallelsen har kommit och vi konstaterar att det är Knappen som ska handleda oss. Toppen!

talade just med norra Sverige, eller vissa skulle nog säga mitt i Sverige - och det var snökaos där. Lunchade med Arthur häromdagen och vi kallpratade som sig bör över lunchen. Han frågade om jag skulle vara kvar i Sverige över julen och då tänkte jag just på att detta land är så långt. Brorsan kunde lika väl bo i Spanien, det är lika krångligt att ta sig dit, Pappa kunde lika väl bo i Polen... Så att man inte träffas så ofta är inte konstigt.

http://keramik.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=4d67c39d-2e1a-4d34-adbb-36a004ba9127 Läste alla kommentarer brorsan fått från personer som är i samma bransch och förstod att keramiker är trevliga människor. Människor som håller på med hantverks tycks harmoniskare än andra och kan därför dela med sig av det. Lärare däremot - ja vad ska jag säga - utslitna! något måste göras!

Det är mitt favorituttryck för tillfället - om andra, då förstås icke om mig själv. Men man ska väl vara glad om man har ett stall över huvudtaget. Jag har trott att aldrig någonsin någon läser denna blog, och då som den narcisistiske individ jag nu är tappat intresset. Men så visar det sig att det tycks omöjligt att lämna någon kommentar, och jag mitt puckade kan inte ändra inställngningarna - men ska anstränga mig någon gång när tiden infinner sig, för tillfället efter att portföljen till lärarhögskolan skickats iväg och gensvaret likaså har det varit betyg och dessa formulerade på min rudimentära engelska så nu är man rätt slut inför julrushen - men nej jag ljuger jag är inte slut - jag mår prima och det tack vare en massa olika saker. Först Alberto förstås som skänker mig allt viktigt i livet - k ä r l e k - och all den kärlek jag får från omgivningen; mina siffror i livet; ettan, tvåan, trean och fyran, de tycks älska mig mer än hata - wow jag till och med känner det, mi...

Dramakurs i livet: Lussebulle med mögelost och tindra Innehåll i den bok av John O'Toole and Brad Haseman,  som vi jobbat praktiskt med på den här kursen  i scenisk gestaltande. Boken finns inte översatt till svenska The Elements of drama:  The human context Relationships and role developing role motivation Dramatic tension tension of the task, of relationships, of surprise, of mystery Focusing focusing the action, framing the action,  focusing the dramatic moment Place and Space the space aspects of a place the space, Time Narrative time in action: the goya drama aspects of time tempo and timing Language the language of drama, language and image voice. Movement images in action Movement and stillness Expressive movement. Mood creating mood mood and tension Symbols s symbols and meaning dramatic symbols Dramatic meaning meaning and truth meaning in perspective Improvisation as art making a start managing the improvisation Impr...

Så hade vi då ett gott samtal som avlsutning på scenisk gestaltning vid Lärarhögskolan. Gott i dubble bemärkelse. Mögelostsmeten som Anna rört ihop och de små söta rödakorsethjärtana gifte sig i munnen på mig tillsammans med den halvsöta ekologiska vinglöggen vid namn Tindra. Som avslutning de väl blanserade mandarinerna som Sofia medtagit. De fräshade upp munhålan från mögel och fick takarna att glimma i takt med tindraglöggens allt avtagande alkoholpåverkan. Men det här var ju bara det uppenbara i samtalet. Det bestående är jonglerandet mellan våra tankar och upplevelser som vi delade med oss av. På väg till träffen kände jag mig som värsta "fan vad heter det där konstiga ordet nu då som låter som en operatitel meta...mozzapat.. nej jag ger upp men det betyder människo-ogillare". Var så himla förbannad på alla slöa individer som bara gör det de absolut måste eller än mindre. Då talar jag inte om eleverna i skolan jag arbetar jag talar om vuxna. När jag ställde mig upp för ...

Läste precis en intervju med Robert och insåg att hans sätt att beskriva lera och dess förvandling från vattenlösligt till fast kan liknas vid drama som blir teater. Man kladdar och knådar, drejar och skär, glaserar och funderar om det ska spricka eller hålla, bli bubblor eller helt fel färg - så in i ugnen rätt temperatur och så ett vackert kärl eller en spräckt kruka.... Min första pjäs jag var med i var "Den sönderslagna krukan"

Saknar redan kursen jag ibland undrat varför jag går. Igår frågade sonen mig varför jag går den. Vi pulsade oss fram i snön till hans teaterkurs. Det var en mysig promenad. Bilen har sommardäck och fick stå. Den borde stå oftare så att vi, jag och Egon istället får en stunds samtal stående, eller gående. Ja varför går jag kursen? Varför går de andra kursen? Om detta är grunden för att undervisa i Drama på gymnasiet blir jag tveksam till kvaliteten på den kursen. Men det är ju inte i skolan man lär. Dock vet jag att jag alltid hänvisat mina användbara kunskaper till de ofantliga teaterkurser jag gått. Där lär man sig det alla bör behärska. Basic skills som jag tjatar om i skolan där jag jobbar. Att lyssna, att invänta, att acceptera, att våga att samarbeta. Är det det som man ibland i grundskolan kallar för livskunskap. Snacka om flummigt, eller luddigt eller vadå? Meger man att de andra kunskaperna ej är användbara och applicerbara i livet.... Hm oj jag måste ju till skolan och tragla...

Jag har bagageluckan full med konsthanverksmaterial, strykbräda, symaskin och diverse verktyg. Dessa har legat i bilen sedan en vecka och deadline var övertrasserat. Jag bara måste åka förbi med dem innan jag åker vidare till kursen. Jag är väl förberedd, rätt taggad! När jag stiger ur bilden tänker jag på att ha mobilen i fickan som en reflex, nyckeln till bilen låter jag sitta i då jag ju bara ska tömma bakluckan och står parkerad vid en gårdsflygel precis vid ingången. När jag smäller igen förardörren hör jag 'klick-klick!' Bilen låser sig själv utan att ha någon sådan funktion då den har några år på nacken, jag skriker, sablar! och rycker som en dåre i dörrarna och bakluckan. Huvudbyggnaden är mörk och kanske tom, vet att invånarna varit i Egypten men borde vara hemma, gulp, det här är i spenaten, i utkanten av Täby på gränsen till Vallentuna. Tröttheten fullständigt bedövar mig. Jag smyger ändå in via köksingången och ropar, hallååååå!!! Den döve mannen...

Om jag blivit berörd under en teaterföreställning anser jag den vara kvalitativ, dvs vara det den utger sig för att vara en konstart; t e a t e r. Gen. rep är alltid spännande att besöka, inte minst på grund av publiken. De känns igen, inte nödvändigtvis att man känner dem men man känner igen och ibland känner jag även samhörighet. De som pappa kallar 'mullvadare' eller kollegorna i skolan viskar 'flum-pedagoger'. Anna, har kommit över 4 gratisbiljetter till Stockholms Stadsteater, Skärholmen, Fem gånger Gud a Jonas Hassen Khemiri. I regi av Hugo Hansén. Vi går dit i sällskap med våra respektive. Föreställningen är 1,5 timme. Det börjar bra, långa föreställningar har jag aldrig förstått mig på - förutom ett undantag. Stadsteaterns '..viktigast i livet' Så det är då Annas förtjänst, att vi kommer iväg i god tid till en föreställning med syfte att skriva en rapport att medfölja portföljen i Scenisk gestaltning. En originalpjäs, med en författare vi dessuto...

Rapport från ett teaterbesök

5 gånger Gud

”Det här kan ju en femåring begripa. Så hit med en femåring då!” Groucho Marx

Så fortsätter studierna vid lärarhögskolan. Även denna fortsättningskurs skall redovisas i nån väska av något slag (portfölj). Så, första intrycket av den här kursen var klart annorlunda från den första. På väg hem längtade jag efter Gunilla Knapp. Hon utstrålade trygghet, enkelhet, visserligen virrighet men avslutningsvis - mänsklighet. Vår nya lärare heter Agneta. Hon var läskig. Vi var inte många som hittat dit till första tillfället. Fem tjejer och en kille. Som vanligt dominans av kvinnor. Vi kastades omgående in i improvisationer som krävde fokusering och inlevelseförmåga. De höll på i all evighet och de blev allt mer skruvade av deltagarna. Agneta sa ingenting och fick oss att förstå med sitt tydliga kroppspråk att inte använda rösten. Så att ställa en fråga var inte att tänka på. Jag färdades tillbaka i tiden, kände igen mig själv från ungdomsåren när man gick i skolan och var tvungen att göra något fast man inte förstod instruktionen eller kände att man kunde pre...

Så har jag då valt ut en text ur ”Dynamisk symfoni” av Artur Lundkvist som är ett urval prosadikter sammanställt av Jan Arnald. Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja. Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för. Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten. Skärvor av tillvaron II Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och ja...

http://www.myspace.com/vattenpuss Varför är det så svårt att inse det man förstår när det gäller andra och minnas det gällande sig själv...??

Så har jag då äntligen fått beträda detta beryktade gamla mentalsjukhus. Så vacker utsida, med en innergård som hade en grön vacker men aningen läskig byggnad på mitten kantad av en grusgång och runt grusgångeen prunkande rosa rosor. Soln gazzade, jag fick solbränna på mina annars rätt bleka ben, gjorde en massa suduko, läste DN för första gången denna sommar, drack en massa vatten och v ä n t a d e . . . Sommarjobbet var sonens, inte mitt. Han skulle agera förortsunge i en musikvideo för Serum 114, ett tyskt punk-rock-band. Filmen kommer att visas på tysk MTV och även inom en månad på YouTube. Kul jobb! Vill man veta mer får man väl intervjua sonen. Bandmedlemmarna var ovanligt trevliga. Såg ut som punkare, rökte och svor - men gentemot mig, den äldre generationen var de hövliga och artiga. Det är i sdana här lägen man börjar fatta att man blivit till åren... Fick en p-bot, men producenten Dan Andersson lovade att reda upp det hela, så som idag. Hm! hoppas han fixar det, och ...

http://picasaweb.google.com/liviluckan/KeramikerUmerkajeff

Finns ATT BESTÄLLA hos brorsan, men ge honom inte allt för fria händer, så som jag gjorde. - Du kan väl skriva några tänkvärda ord Robert. Det konstiga var att när kopparna packades upp i köket så fick han genast två beställningar som löd, - Skitschyssta! kan man få lika slafsig text, typ, vilse i varat eller nåt... men säger Robert med pensionärsvarning "vorde det inte fint med Viktor och Vega" hur mossigt som helst. Så min förfäran vände innan lillebror åkte till tacksamhet och förtjusning. Lättpåverkad som man är....

http://lazzit.blogspot.com/ Sonens sida. Kanske har jag,i min tur inspirerat honom, eller i alla fall inte avskräckt honom helt, så som med döttrarna....

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma Ett barn som får stryk lär sig att slåss. Ett barn som hånas lär sig blyghet. Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete. Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod. Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta. Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa. Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet. Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro. Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen.

Mamma och pappa har alltid varit mycket för att klippa och klistra, likaså mosterIngrid... och nog påverkas man - För tillfället är det collage som fortfarande får mig att fastna i tiden...

Stod och putsade spisen med svinto och fascinerades över det effektiva resultatet och undrade varför jag inte alltid tog fram svinto när spisen eller diskbänken behövde skina... Och då tänkte jag på barnuppfostran helt plötsligt och fann en liknelse där. Pappan till barnen tar ju till svinto hela jävla tiden, och nog blir det ett skinande resultat, men används det för ofta så är det ju så att det visserligen tar bort det fläckiga, dammiga, smutsiga, men lämnar små oreparerliga repor efter sig, och vid dagligt användande så skulle ju snart ytan ej längre gå att polera... Undrar om någon förstår vad jag menar, hm.. Ja men när despoten kommer för att lämna sonen på söndagkväll och har gjort ett läxschema. Nu ska han komma hem två timmar tidigare från fritids och jobba sig metodiskt igenom matematikboken för att sedan om två månader vara ikapp. Själv åker jag till fjärran land för att arbeta. Förväntar mig att du samarbetar och jag och sonen har läst igenom metodpappret och skap...

Vi hade kommit överens om att inte lämna någon av oss ensam med henne, denna där anarkistiska sagofiguren alias Pippi. Visst inget ont om människan, inte alls (skip the crap M). Jo vi är övertygade Anna och jag om att vi är dömande. Så därför slutar vi abrupt tala om eländet. Jag älskar att läsa det folk bloggar, eller inte alla, ganska få, men jag slås av formuleringsakorbaterna, unga tänkande, sylvassa individer. Ger mig sjutton på att skolan inte är forumet där de finslipat argumenationstekniken och de retoriska tricken. Nej! Så klart inte! Nu tänkte jag presentera ett axplock av mina inspirationsblad som följer mig likt löven. Ibland som knoppar som vill utbrista, ibland som torkade gulmbrunfläckiga fnasiga löv som skrattas ut och så klart ibland som förmultad jord som man inte riktigt kan bestämma sig för om det luktar liv eller lik. Dina barn tillhör dig inte de är söner och döttrar av själva livets längtan. De kommer genom dig, men inte från dig och fastän de är ho...

Namnlekar med gruppen i en cirkel. Var och en berättar bakgrunden till sitt tilltalsnamn. Jag själv heter Marie, mamma och pappa var inte överens. I dopbeviset står det Marie då pappas släkt var starkare, men mammas påverkan var förstås större varför Maria är namnet jag bar till fjorton års ålder. Då gjorde jag min debut i den teatergrupp som skulle komma att förändra inte bara mitt tilltalsnamn till lite mer farliga Marie utan hela mitt liv. Anna är född samma dag hon numer också har namnsdag, den nionde december, med det var inte den verkliga anledningen utan någon annan, relaterad till mormor i Luleå tror jag, fasiken jag minns ej. Minns dock Annikas bakgrundhistoria. Hennes syster ville att hon skulle hetta Pippi , efter allas vår Långstrumpa, men, nej! det var inte ett propert namn enligt modern som dock kompromissade med sitt barn och lät lillasyster heta Annika, Pippis bästa vän. Var och en lägger till ett snyggt passande efternamn till sitt tilltalsnamn Så som ...

Så har kursen snart nått mittpunkten och går mot sitt slut, gulp! Jag vill ha mina anteckningar ordentligt nedtecknade, läsbara och därmed användarvänliga... men var är de? Har jag skrivit några? Minns jag några? Är jag ärlig nu, det som komma skall? Eller är jag väl medveten om att hon min allra bästa vän, hon; superlativa Anna (skip the crap, M) eller hon, pedagogen, två prickar från knäpp Gunilla (tycker hon verkar rätt knäpp ändå ja!) kommer att läsa det jag nu kommer att skriva. Ska verkligen försöka hålla mig till den väsentliga sanningen, inte på grund av dessa båda kvinnor och alla andra eventuella läsare utan på grund av att det känns fullständigt ointressant om jag diktar upp något som inte finns. Det har jag nog av ändå. Hurså? I egenskap av lärare, för tillfället med en tjänst som jag verkligen tycker om, om man bortser från betygsättning och föreliggande värdering med konstruerade kvalitetsskalor vars syfte är att likställa, jämföra och synliggöra (skip th...