Dramakurs i livet - Drama in Life

Läste genom bloggen och började skratta, tänk att jag tyckte att Agneta Mälargård var så läskig. Eller hennes uttryck kanske, hennes krav på närvaro, samtidigt som hon själv var svävande ovanför rummet. Nu efteråt tycker jag om henne. Två av de övningar hon gjorde med oss har jag tagit till mig och gjort om för att passa min undervisning. Eleverna har sedan tillsammans med mig utvecklat dem. The Bean Bag och The Sound Scape.

Dramakurs i livet: Lussebulle med mögelost och tindra Innehåll i den bok av John O'Toole and Brad Haseman,  som vi jobbat praktiskt med på den här kursen  i scenisk gestaltande. Boken finns inte översatt till svenska The Elements of drama:  The human context Relationships and role developing role motivation Dramatic tension tension of the task, of relationships, of surprise, of mystery Focusing focusing the action, framing the action,  focusing the dramatic moment Place and Space the space aspects of a place the space, Time Narrative time in action: the goya drama aspects of time tempo and timing Language the language of drama, language and image voice. Movement images in action Movement and stillness Expressive movement. Mood creating mood mood and tension Symbols s symbols and meaning dramatic symbols Dramatic meaning meaning and truth meaning in perspective Improvisation as art making a start managing the improvisation Impr...

Så hade vi då ett gott samtal som avlsutning på scenisk gestaltning vid Lärarhögskolan. Gott i dubble bemärkelse. Mögelostsmeten som Anna rört ihop och de små söta rödakorsethjärtana gifte sig i munnen på mig tillsammans med den halvsöta ekologiska vinglöggen vid namn Tindra. Som avslutning de väl blanserade mandarinerna som Sofia medtagit. De fräshade upp munhålan från mögel och fick takarna att glimma i takt med tindraglöggens allt avtagande alkoholpåverkan. Men det här var ju bara det uppenbara i samtalet. Det bestående är jonglerandet mellan våra tankar och upplevelser som vi delade med oss av. På väg till träffen kände jag mig som värsta "fan vad heter det där konstiga ordet nu då som låter som en operatitel meta...mozzapat.. nej jag ger upp men det betyder människo-ogillare". Var så himla förbannad på alla slöa individer som bara gör det de absolut måste eller än mindre. Då talar jag inte om eleverna i skolan jag arbetar jag talar om vuxna. När jag ställde mig upp för ...

Saknar redan kursen jag ibland undrat varför jag går. Igår frågade sonen mig varför jag går den. Vi pulsade oss fram i snön till hans teaterkurs. Det var en mysig promenad. Bilen har sommardäck och fick stå. Den borde stå oftare så att vi, jag och Egon istället får en stunds samtal stående, eller gående. Ja varför går jag kursen? Varför går de andra kursen? Om detta är grunden för att undervisa i Drama på gymnasiet blir jag tveksam till kvaliteten på den kursen. Men det är ju inte i skolan man lär. Dock vet jag att jag alltid hänvisat mina användbara kunskaper till de ofantliga teaterkurser jag gått. Där lär man sig det alla bör behärska. Basic skills som jag tjatar om i skolan där jag jobbar. Att lyssna, att invänta, att acceptera, att våga att samarbeta. Är det det som man ibland i grundskolan kallar för livskunskap. Snacka om flummigt, eller luddigt eller vadå? Meger man att de andra kunskaperna ej är användbara och applicerbara i livet.... Hm oj jag måste ju till skolan och tragla...

Jag har bagageluckan full med konsthanverksmaterial, strykbräda, symaskin och diverse verktyg. Dessa har legat i bilen sedan en vecka och deadline var övertrasserat. Jag bara måste åka förbi med dem innan jag åker vidare till kursen. Jag är väl förberedd, rätt taggad! När jag stiger ur bilden tänker jag på att ha mobilen i fickan som en reflex, nyckeln till bilen låter jag sitta i då jag ju bara ska tömma bakluckan och står parkerad vid en gårdsflygel precis vid ingången. När jag smäller igen förardörren hör jag 'klick-klick!' Bilen låser sig själv utan att ha någon sådan funktion då den har några år på nacken, jag skriker, sablar! och rycker som en dåre i dörrarna och bakluckan. Huvudbyggnaden är mörk och kanske tom, vet att invånarna varit i Egypten men borde vara hemma, gulp, det här är i spenaten, i utkanten av Täby på gränsen till Vallentuna. Tröttheten fullständigt bedövar mig. Jag smyger ändå in via köksingången och ropar, hallååååå!!! Den döve mannen...

Om jag blivit berörd under en teaterföreställning anser jag den vara kvalitativ, dvs vara det den utger sig för att vara en konstart; t e a t e r. Gen. rep är alltid spännande att besöka, inte minst på grund av publiken. De känns igen, inte nödvändigtvis att man känner dem men man känner igen och ibland känner jag även samhörighet. De som pappa kallar 'mullvadare' eller kollegorna i skolan viskar 'flum-pedagoger'. Anna, har kommit över 4 gratisbiljetter till Stockholms Stadsteater, Skärholmen, Fem gånger Gud a Jonas Hassen Khemiri. I regi av Hugo Hansén. Vi går dit i sällskap med våra respektive. Föreställningen är 1,5 timme. Det börjar bra, långa föreställningar har jag aldrig förstått mig på - förutom ett undantag. Stadsteaterns '..viktigast i livet' Så det är då Annas förtjänst, att vi kommer iväg i god tid till en föreställning med syfte att skriva en rapport att medfölja portföljen i Scenisk gestaltning. En originalpjäs, med en författare vi dessuto...

Rapport från ett teaterbesök

Så fortsätter studierna vid lärarhögskolan. Även denna fortsättningskurs skall redovisas i nån väska av något slag (portfölj). Så, första intrycket av den här kursen var klart annorlunda från den första. På väg hem längtade jag efter Gunilla Knapp. Hon utstrålade trygghet, enkelhet, visserligen virrighet men avslutningsvis - mänsklighet. Vår nya lärare heter Agneta. Hon var läskig. Vi var inte många som hittat dit till första tillfället. Fem tjejer och en kille. Som vanligt dominans av kvinnor. Vi kastades omgående in i improvisationer som krävde fokusering och inlevelseförmåga. De höll på i all evighet och de blev allt mer skruvade av deltagarna. Agneta sa ingenting och fick oss att förstå med sitt tydliga kroppspråk att inte använda rösten. Så att ställa en fråga var inte att tänka på. Jag färdades tillbaka i tiden, kände igen mig själv från ungdomsåren när man gick i skolan och var tvungen att göra något fast man inte förstod instruktionen eller kände att man kunde pre...

Så har jag då valt ut en text ur ”Dynamisk symfoni” av Artur Lundkvist som är ett urval prosadikter sammanställt av Jan Arnald. Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja. Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för. Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten. Skärvor av tillvaron II Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och ja...

Vi hade kommit överens om att inte lämna någon av oss ensam med henne, denna där anarkistiska sagofiguren alias Pippi. Visst inget ont om människan, inte alls (skip the crap M). Jo vi är övertygade Anna och jag om att vi är dömande. Så därför slutar vi abrupt tala om eländet. Jag älskar att läsa det folk bloggar, eller inte alla, ganska få, men jag slås av formuleringsakorbaterna, unga tänkande, sylvassa individer. Ger mig sjutton på att skolan inte är forumet där de finslipat argumenationstekniken och de retoriska tricken. Nej! Så klart inte! Nu tänkte jag presentera ett axplock av mina inspirationsblad som följer mig likt löven. Ibland som knoppar som vill utbrista, ibland som torkade gulmbrunfläckiga fnasiga löv som skrattas ut och så klart ibland som förmultad jord som man inte riktigt kan bestämma sig för om det luktar liv eller lik. Dina barn tillhör dig inte de är söner och döttrar av själva livets längtan. De kommer genom dig, men inte från dig och fastän de är ho...