Så har jag då valt ut en text ur ”Dynamisk symfoni” av Artur Lundkvist som är ett urval prosadikter sammanställt av Jan Arnald.
Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja.
Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för.
Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten.
Skärvor av tillvaron II
Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och jag ville inte ge mig åt en gubbe. Jag slet mig lös, rusade skrikande ut i butiken. Så fick jag sluta platsen. Och det blev att gå på gatan. Det är inte lätt för en fattig flicka som kämpar för sin renhet! Det blev att ge sig åt hela världen. Hade jag handlat dumt? Det var ju livet som var svårt, vidrigt! Men understundom ångrar jag mig. Tänker: kanske jag kunde blivit gift med gubben. Kanske hade jag då redan varit änka och haft egen butik och levt ett annat liv.
Så på måndag ska då Anna sätta tänderna i detta stycka och guida mig likt en regissör genom textraderna och scenografin och statusväxlingarna. Det ska bli spännande. Undrar just vilken text hon kommer att välja. Hennes första impuls var:
Natten och Morgonen 7Mest av allt hatar jag den döda trämassan som när man hugger slukar stålet utan att blöda.
Den texten får mig att tänka på Hannelore Eder och hennes Melodramamonologer hon förseede oss med på Scenstudion. De var uppbyggda kring en känsla att förmedla. Man fick inte välja monolog själv. Jag fick förälskelse minns jag. Hm… minns inte just nu vad Anna fick. Måste fråga henne. Ser bara henne framför mig med Fredrik Sanabria, de skrattar hysteriskt som jag minns det, var det skadeglädje kanske, äsch minns ju inte.
Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja.
Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för.
Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten.
Skärvor av tillvaron II
Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och jag ville inte ge mig åt en gubbe. Jag slet mig lös, rusade skrikande ut i butiken. Så fick jag sluta platsen. Och det blev att gå på gatan. Det är inte lätt för en fattig flicka som kämpar för sin renhet! Det blev att ge sig åt hela världen. Hade jag handlat dumt? Det var ju livet som var svårt, vidrigt! Men understundom ångrar jag mig. Tänker: kanske jag kunde blivit gift med gubben. Kanske hade jag då redan varit änka och haft egen butik och levt ett annat liv.
Så på måndag ska då Anna sätta tänderna i detta stycka och guida mig likt en regissör genom textraderna och scenografin och statusväxlingarna. Det ska bli spännande. Undrar just vilken text hon kommer att välja. Hennes första impuls var:
Natten och Morgonen 7Mest av allt hatar jag den döda trämassan som när man hugger slukar stålet utan att blöda.
Den texten får mig att tänka på Hannelore Eder och hennes Melodramamonologer hon förseede oss med på Scenstudion. De var uppbyggda kring en känsla att förmedla. Man fick inte välja monolog själv. Jag fick förälskelse minns jag. Hm… minns inte just nu vad Anna fick. Måste fråga henne. Ser bara henne framför mig med Fredrik Sanabria, de skrattar hysteriskt som jag minns det, var det skadeglädje kanske, äsch minns ju inte.
Kommentarer