Vår Frues Folk, i marginalen av
den demokratiske velferdsstaten.
Vigdis Aune, førsteamanuensis vid Institutt for kunst- og
medievitenskap, NTNU, Trondheim besökte Stockholm i veckan.
Ett nyligen genomfört praktikbaserat forsk-ningsprojekt
presenterades genom en dokumentärfilm av processen och resultatet av dokumentärteaterfilmen
Vår Frues Folk Forestilling
(2014-16) vid ett forskarseminarium vid Stockholms universitet. Diskussionen
över resultatet kommer presenteras senare av Aune. Vill man se själva teaterfilmen
kan man göra det på Vimeo:
Aune värnar den genuina praktiska kunskapen
inom sitt forsknigsfält genom att hävda dess autonoma rätt i den vetenskapliga
processen såsom konstnärligt uttryck. Vetenskapsförmedlandet i form av konst
måste kunna byta ut delar, menar Aune som nämner att förslagsvis 50% av examensarbetet
i en doktorsexamen mycket väl kunde bestå av det konstnärliga uttrycket.
Detta tycks mig helt rimligt då den akademiska
forskningsvärlden även ska omfatta den konst-närliga forskningen. Man tycks ha
samma problem i Norge som i Sverige men i Norge verkar det finnas praktiska
förutsättningar genom uppdaterad teknik, reella resurser och frihet att utforma
sitt forskningsprojekt utifrån forskarens egen auktoritet.
Enligt Sveriges högskolelag (2 §) så ska
utbild-ning vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad
erfarenhet, och man ska främja forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete. Vidare står att forsk-ning som nämns i
lagen avser även konstnärlig forskning. Lag (2013:119). I 2010 års skollag
innehåller en ny bestämmelse som lyder: ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig
grund och beprövad erfarenhet” (1 kap. 5§ tredje stycket skollagen 2010:800). Man
har alltså ingen konstärlig grund. När man sedan läser Skolverkets kunskapsöversikt
för hur de ska implementera skollagens intention avseende forskningsbaserad
verksamhet så nämns inte konstnärlig en enda gång i Forskning för Klass-rummet Vetenskaplig grund och beprövad erfar-enhet
i praktiken.
Om man osynliggör det konstnärliga uttrycket i skollagen har man
verkligen skadat samhället i stort. Jag ställer mitt hopp till individer som
Aunes som verkar genom sin naturliga aukto-ritet för konstens berättigande även
inom kun-skapsvetenskapens område.
Aunes egen undervisnings och forskningskompetens
är specialiserad inom dramaprocesser och teaterproduktion med betoning på
anpassning till de som utför, platsen och sociala och kulturella sammanhang.
Hennes huvudsakliga forskning är inom fältet barn- och ungdomsteater.
Uppenbarligen måste det konstnärliga uttryck-et numer hävda sin rätt, i
en kontext det van-ligtvis befunnit sig i en parallellitet till det vetenskapliga,
som ett komplement. De estetiska erfarenheterna kan inte omfattas av samma regler
som gäller som normer i vår allt linjärare mätningsinriktade verklighet via
lagstiftning. Vetenskapen och konsten är inte samma sak. Befria konsten! Eller
skapa förutsättningar likt de som Aune fångade upp i sitt projektarbete Vår Frues Folk Forestilling också här i
Sverige.
Vigdis Aune
Den dramapedagogiska erfarenheten består och
för-ändrar individen på ett ojämförligt sätt!
Marie Umerkajeff
/seminariedeltagare
Kommentarer