Jag har bagageluckan full med konsthanverksmaterial, strykbräda, symaskin och diverse verktyg. Dessa har legat i bilen sedan en vecka och deadline var övertrasserat. Jag bara måste åka förbi med dem innan jag åker vidare till kursen.
Jag är väl förberedd, rätt taggad!
När jag stiger ur bilden tänker jag på att ha mobilen i fickan som en reflex, nyckeln till bilen låter jag sitta i då jag ju bara ska tömma bakluckan och står parkerad vid en gårdsflygel precis vid ingången.
När jag smäller igen förardörren hör jag 'klick-klick!' Bilen låser sig själv utan att ha någon sådan funktion då den har några år på nacken, jag skriker, sablar! och rycker som en dåre i dörrarna och bakluckan.
Huvudbyggnaden är mörk och kanske tom, vet att invånarna varit i Egypten men borde vara hemma, gulp, det här är i spenaten, i utkanten av Täby på gränsen till Vallentuna.
Tröttheten fullständigt bedövar mig. Jag smyger ändå in via köksingången och ropar, hallååååå!!! Den döve mannen hör ingenting och kan ej slita blicken från Sophia Lorens D-kupor. Han är deesutom fjättrad till armarna då han tydlgen hjälper frun i huset med att vira garnnystan.
De tittar på svenskt TV-utbud och en av världshistoriens bästa filmer, kan inte klandra honom.
Men sonen är väluppfostrad och kommer ut i köket för att förmedla sina kunskaper om hur man dyrkar upp en bil.
Han går ut och analyserar problemet men återkommer med negativt besked. Frun föreslår att jag ska mickla lite med en vajer eller dylikt, men nej, jag är rädd om min bil.
De är vänner de ställer upp trots förlusten av filmeposets upplösning och middagen som strax är klar. Jag får skjuts hem för att hämta reservnyckeln. Men dessförinnan hinner dotter nummer 3 ringa och meddela att även hon är utelåst, varför vi måste fiska upp henne på vägen. Tiden går klockan slår….
Kommentarer