Läste precis en intervju med Robert och insåg att hans sätt att beskriva lera och dess förvandling från vattenlösligt till fast kan liknas vid drama som blir teater.
Man kladdar och knådar, drejar och skär, glaserar och funderar om det ska spricka eller hålla, bli bubblor eller helt fel färg - så in i ugnen rätt temperatur och så ett vackert kärl eller en spräckt kruka.... Min första pjäs jag var med i var "Den sönderslagna krukan"
Kommentarer