Fortsätt till huvudinnehåll

Serendip


Skrivuppgiften… 2012 11 22

dels en recension av föreställningen, dvs vad handlade den om, hur använde de teaterns tecken (scenografi, mask, kostym o form för gestaltning). Och hur lyckades de?

dels att ge förslag på hur man kan använda den i undervisningen. Hur skulle ni arbeta vidare tematiskt o gestaltningsmässigt?

Man kan  använde en föreställning för ett samtal, men också för att arbeta konstnärligt med eleverna, låta dem arbeta i en estetisk form. 

 


Tillfälligheternas lovsång
Serendip, om konsten att misslyckas och ändå lyckas – utan att fatta hur… 

En teaterföreställning riktad till ungdomar från årskurs sju och uppåt, till vuxna.
Manus & regi: Ulf Evrén
Koreografi: Minna Krook
Skådespelare: Johan Ehn, Anders Jansson, Carina Jingrot.
Speltid: 75 min.
Hela dramagruppen från universitetet, förutom Nanna, ser föreställningen på teater Barbaras hemma-scen. En källarteater, av den där typen, jag inte trodde fanns längre, den väcker minnen, jag trivs, det är intimt, trångt, ändå lyckas gruppen skapa känsla av stora ytor, de passerar fält, öknar, städer, de reser över kontinenter med imaginära hästar, kameler och elefanter. Med enkla synkopiska rörelser får de mig att uppleva elefanterna som vore de närvarande. De färdas i skepp som förstärks med bakgrundsprojektion av digitala rörliga bilder av stora vågor som slår emot publiken blandat med åsknedslag och bullrande oväders-ljud. Det är tre skådespelare vars vardera primära roll är barn till Drottning Jaija. Men de har även resten av rollistan att mantla, fördelat jämt på dem tre beroende på vem som argumenterar starkast. Detta är något de “lattjar” med genom att träda ur sagan om Serendip för att berätta en här-och-nu saga för att sedan åter hamna i den magiska berättelsen som tar oss vidare på jakten efter silverrullen med ett elixirrecept som kan rädda landet Serendrip från drakar och demonisk undergång.  
Detta gränsöverskridande mellan olika nivåer av berättande klarar de galant. De är samspelta och trygga med varandra, jag ser detaljer av att de förbereder för varandra och samarbetar konstant. De varvar spelstilar allt från mim-piruett för att markera rollbyte till teatersportövning där en rör läpparna och någon annan talar. Det känns aldrig sökt eller påklistrat utan jag tror att de flesta åskådarna inte lägger märke till teknikerna utan bara upplever uttrycket och reagerar genom att skratta eller förvånas. Skådespelarna varierar sina skiftande roller med enkla lösningar varvat med maskspel. Maskspelare hyser jag stor respekt för om de lyckas med att smälta samman med masken. Det gör dessa skådespelare. De skapar magi och lyckas visualisera den trehövdade draken på ett förtrollande sätt. Dessa masker är superspännande, de skulle kunna komma från en modern Men in black-film eller från en orientalisk saga. De är originella med hak-partier som rör sig. Föreställningen är full av roliga och enkla lösningar. Jag som lärare och gammal skådespelare blir upprymd. Jag vill tillbaka till skolan för att pröva. Vissa lösningar blir jag påmind om, andra är för mig nya. Jag tycker om den lilla hunden som de lyckas ge liv. Liksom maskerna av kvinnliga orientaliska dansare på sina bakhuvuden.

 

Dessa skådespelare kan sin sak. De har levande, jordade kroppar som inte har behov av att beundras som objekt. De har vackra nyanserade röster. Den kvinnliga skådespelaren hade en röst som var väldigt lik Regina Lunds, inget annat som tur var! Den längre mannen var lika symmetriskt vacker som han skulle vara beundrare utav. Han hade en fantastisk mörk klang i sin röst.
Jag kunde inte sluta fundera på vad dessa skådespelare hade för egentlig relation. Jag tänkte att ’snyggingen’ och kvinnan var syskon. De påminde om varandra på något vis. Kvinnan såg ut som Geraldine Chaplin. Den andre mannen påminde på något vis om Gösta Ekman. Mysig, innerlig, närvarande. Jag tänkte att han och kvinnan kanske var ett par. Ja,ja, jag är bara lätt skadad och tror att alla kör familjeföretag. De tre, var i alla fall fullt närvarande på scenen.

Det fanns ett moment i föreställningen som störde mig en aning, en liten detalj bara, och det var när den ene mannen drog upp sin överdel och visade sin lätt håriga mage och man såg lite av hans mörka kalsonger och han skulle vara rolig då han ville bli kallad snygging eller dylikt. Då mindes jag Gino Samils (clown och min kollega och mentor) förmaningar om att man inte skulle visa för mycket hud på scenen, aldrig vara privat på scenen. Minns att vi broderade strumpor likt glesa ryamattor för att illustrera håriga ben. Då för mer än tjugo år sedan tyckte jag han var kollrig men nu var det tydligt för mig vad han menade. Jag tror inte ensemblen förstår hur privat det såg ut. Det passade inte in. Hellre då att han haft en kul-mage-atrapp med tanke på att de tråkade honom för att vara en tjockis i föreställningen.

För övrigt är det här en utmärkt föreställning att visa för elever, då den har alla sina många infallsvinklar. Jag fick informationen att teatern hade ett lärarmaterial som de brukade skicka ut till skolorna så att de skulle vara lite förberedda när  de kom för att se föreställningen. Jag har ännu inte tagit del av det men tror mig ändå kunna få till en uppsjö av förslag på pedagogisk verksamhet i anknytning till en föreställning.

Katarsis i sig skulle annars räcka för min del som motivation att ta eleverna till denna föreställnig.



                       

Vattnets kretslopp,  bygga det fysiskt, ”learn by doing”

Poetry Slam H2O omvandla till metaforer med ett estetiskt uttryckssätt.


Bjuda in naturvetenskapliga lärare och språklärare avseende det innehållsmässiga för att fokusera på själva gestaltandet när eleverna har teater/drama.

Kretslopp både biologiskt men också kulturellt, valfri fördjupning

Konceptuell utställning i skolan med alla lärare och elever inblandade.
Mönster, perspektiv, kalejdoskop, synsätt, skönhet, symmetri i konsten, mönster över hela vår värld.

Scenljus och bakgrundsprojektion
Mask-tillverkning/spel
Vad går gränsen mellan försummad och bortskämd? Jämföra sagan Serendip med den animerade filmen Kung Fu panda.
Rollspel, forumspel för att beskriva drömmar och desillusioneringar.
Normer är inte naturliga, vad är natuligt? Vad menade man med tårarnas kraft i föreställningen, kan du relatera till det, kan du gråta? Sokratiska samtal, personlighetsutvecklande

Efter föreställningen fick vi träffa skådespelarna som visade sig vara lika levande privat som de gett uttryck för på scenen. De var nyfikna och öppna, de hade tid för oss för de ville dela med sig och var genuint engagerade. Vi hade en spännande diskussion om hur man på bästa sätt får publiken att fatta att det är levande människor där på scenen och inte tredimensionella modeller.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

ARTs-Based Research Methods - forskarutbildningskurs vid SU Litteratursökningen

Litteraturlista 2014-11-05    CeHum/ERG The SAGE Encyclopedia of Qualitative Research Methods Barone, T. (2008). Arts-based Research. In L.M. Given (ed.) , p. 29-32. London: SAGE Publ. (4 s.) Irwin, R.L. (2008). A/R/Tography. In L.M. Given (ed.), p. 26-29. London: SAGE Publ. (4 s.) Knowles, J.G. & Cole, A.L. (2008). Arts-informed Research. In L.M. Given (ed.) p. 32-35. London: SAGE Publ. (4 s.) Barrett, J. R. (2009). Narrative inquiry and indelible impressions – a commentary. In M. S. Barrett & S. Stauffer (Eds.), Narrative inquiry in music education: Troubling certainty (pp. 195–199). New York: Springer.(4 s.) Eftersom det bara är fyra sidor ska jag gå till biblioteket och kopiera dessa. Men jag lyckades via Google Schoolar att kopiera ihop två av dessa fyra sidor, 195 och 196. Borgdoff, Henk. (2010). Where are we today? The state of the art in artistic research. Forskning och kritik – granskning och recension av konstnärlig for...

En utredning om en gymnasieskola för alla SOU2016:77 har besvarats.

Jag skriver för tillfället på en magisteruppsats vid Södertörn om praktisk kunskap. Där tar jag spjärn mot den aktuella utredningen. Jag förvånas över att man inte tar större hjälp och råd från esteterna själva. Nu har i alla fall jag och min kollega Anneli besvarat den med våra synpunkter. Dessutom adderade jag några synpunkter till dramalärare i högre utbildnings remissvar. Nu gäller det att man öppnar upp för ett nytt sätt att se på skolans indelning i ämnen, kurser och metod. De punkter vi föreslog att de ska undersöka: ·       Vi stödjer förslaget om att införa ett estetiskt ämne i alla de nationella programmen i gymnasieskolan med krav på ämnesplan och behöriga lärare. ·       Vi ställer oss tveksamma till att begränsa dessa till endast två ämnen. ·       Vi efterlyser tydlighet avseende om man ser på de estetiska ämnena som en metod för en pågående bildningsresa för alla människor eller om m...

Vetenskaplig publicering?

Vad räknas som vetenskaplig publicering? Ja det kan man fråga sig, men jag fann denna formulering vid Umeå universitet De krav som ställs för att man i DiVA ska registrera sig som författare till en artikel är detsamma som gäller generellt vid vetenskaplig publicering. Ur riktlinjer för vetenskaplig publicering fastställda av Medicinska fakultetsnämnden vid Umeå universitet den 23 april 2008: Meriterad till författarskap är den som: lämnat påtagliga och intellektuella bidrag till projektets idé och design eller datainsamling, analys och tolkning av data skrivit utkast till artikeln, eller kritiskt reviderat utkastet vad avser intellektuellt viktigt innehåll slutligt godkänt artikeln inför publicering Punkterna 1, 2 och 3 ska samtliga vara uppfyllda. Den som uppfyller kvalifikationerna enligt punkterna 1–3 ovan skall vara medförfattare. En forskare som nämns i en artikel som "collaborator" eller gett underlag till en artikel via en "study group" sk...