Dramakurs i livet - Drama in Life

Om jag blivit berörd under en teaterföreställning anser jag den vara kvalitativ, dvs vara det den utger sig för att vara en konstart; t e a t e r. Gen. rep är alltid spännande att besöka, inte minst på grund av publiken. De känns igen, inte nödvändigtvis att man känner dem men man känner igen och ibland känner jag även samhörighet. De som pappa kallar 'mullvadare' eller kollegorna i skolan viskar 'flum-pedagoger'. Anna, har kommit över 4 gratisbiljetter till Stockholms Stadsteater, Skärholmen, Fem gånger Gud a Jonas Hassen Khemiri. I regi av Hugo Hansén. Vi går dit i sällskap med våra respektive. Föreställningen är 1,5 timme. Det börjar bra, långa föreställningar har jag aldrig förstått mig på - förutom ett undantag. Stadsteaterns '..viktigast i livet' Så det är då Annas förtjänst, att vi kommer iväg i god tid till en föreställning med syfte att skriva en rapport att medfölja portföljen i Scenisk gestaltning. En originalpjäs, med en författare vi dessuto...

Rapport från ett teaterbesök

5 gånger Gud

”Det här kan ju en femåring begripa. Så hit med en femåring då!” Groucho Marx

Så fortsätter studierna vid lärarhögskolan. Även denna fortsättningskurs skall redovisas i nån väska av något slag (portfölj). Så, första intrycket av den här kursen var klart annorlunda från den första. På väg hem längtade jag efter Gunilla Knapp. Hon utstrålade trygghet, enkelhet, visserligen virrighet men avslutningsvis - mänsklighet. Vår nya lärare heter Agneta. Hon var läskig. Vi var inte många som hittat dit till första tillfället. Fem tjejer och en kille. Som vanligt dominans av kvinnor. Vi kastades omgående in i improvisationer som krävde fokusering och inlevelseförmåga. De höll på i all evighet och de blev allt mer skruvade av deltagarna. Agneta sa ingenting och fick oss att förstå med sitt tydliga kroppspråk att inte använda rösten. Så att ställa en fråga var inte att tänka på. Jag färdades tillbaka i tiden, kände igen mig själv från ungdomsåren när man gick i skolan och var tvungen att göra något fast man inte förstod instruktionen eller kände att man kunde pre...

Så har jag då valt ut en text ur ”Dynamisk symfoni” av Artur Lundkvist som är ett urval prosadikter sammanställt av Jan Arnald. Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja. Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för. Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten. Skärvor av tillvaron II Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och ja...

http://www.myspace.com/vattenpuss Varför är det så svårt att inse det man förstår när det gäller andra och minnas det gällande sig själv...??