Ja rubriken satt jag och grunnade på en stund. Jag har svårt att reflektera i nuläget. Jag vet att jag efter att ha läst Boal blev fylld av reflektioner och aha-upplevelser. Dessa spred jag på lösa papperslappar. Måste städa skrivbordet, kistan, hyllan och väskan, och finna dessa spontana uttryck.
Men innan dess kan jag ju leta på nätet, efter mina spontana uttryck: fann detta på facebook under min profil.
Läste Augusto Boal igen. Inser hur otroligt mycket jag minns från den boken utan att begripa att det var hans berättelser allihopa. Som jag sedan berättat för Fyran när han vill göra Jackassfilmer och jag berättar om osynlig teater och vad det innebär och vad man bör undvika. Häftigt. Att många av övningarna ju ligger till grund för Keith Johnson och teatersport men att han valt ett annat utgångsläge och därmed ett annat vokabulär. Revolutionen av självet snarare än av omgivningen.
Boals bok är från 70-talet, han berättar att Haitis främsta exportvara är blod, han frågar sig varför vi inte frågoar oss vem som producerar blod för att exportera det. Skamligt, så jävla skamligt detta förbannade kapitalistiska system.
Så där det får räcka, nu skajag organisera frågorna 1-3 gällande litteraturen och mina svar till dessa.
I boken Samhälle utan skola Lögnen om skolans nödvändighet av Ivan Illich står om Paulo Freire. Han upptäckte att vilken vuxen som helst kan lära sig läsa på omkring fyrtio timmar om de första ord han eller hon dechiffrerar är laddade med politiskt innehåll. boken jag hänvisade till är från 1970. Där står vidare om myten om värdenas mätbarhet. De institutionaliserade värden skolan förmedlar är kvantifierade. Skolan inför de unga i en värld där allting kan mätas, inklusive deras fantasi, ja till och med människan själv. Skolan gör anspråk på att uppdela kunskapen i ämnen, att i eleven bygga in en lärokurs. Människor som underkastar sig andras normer för att mäta sin egen personlighet tillämpar snart samma måttstock på sig själva. Människor som har skolats ner till den rätta formatet låter den omätliga erfarenheten glida sig ur händerna.
Men innan dess kan jag ju leta på nätet, efter mina spontana uttryck: fann detta på facebook under min profil.
Läste Augusto Boal igen. Inser hur otroligt mycket jag minns från den boken utan att begripa att det var hans berättelser allihopa. Som jag sedan berättat för Fyran när han vill göra Jackassfilmer och jag berättar om osynlig teater och vad det innebär och vad man bör undvika. Häftigt. Att många av övningarna ju ligger till grund för Keith Johnson och teatersport men att han valt ett annat utgångsläge och därmed ett annat vokabulär. Revolutionen av självet snarare än av omgivningen.
Boals bok är från 70-talet, han berättar att Haitis främsta exportvara är blod, han frågar sig varför vi inte frågoar oss vem som producerar blod för att exportera det. Skamligt, så jävla skamligt detta förbannade kapitalistiska system.
Så där det får räcka, nu skajag organisera frågorna 1-3 gällande litteraturen och mina svar till dessa.
I boken Samhälle utan skola Lögnen om skolans nödvändighet av Ivan Illich står om Paulo Freire. Han upptäckte att vilken vuxen som helst kan lära sig läsa på omkring fyrtio timmar om de första ord han eller hon dechiffrerar är laddade med politiskt innehåll. boken jag hänvisade till är från 1970. Där står vidare om myten om värdenas mätbarhet. De institutionaliserade värden skolan förmedlar är kvantifierade. Skolan inför de unga i en värld där allting kan mätas, inklusive deras fantasi, ja till och med människan själv. Skolan gör anspråk på att uppdela kunskapen i ämnen, att i eleven bygga in en lärokurs. Människor som underkastar sig andras normer för att mäta sin egen personlighet tillämpar snart samma måttstock på sig själva. Människor som har skolats ner till den rätta formatet låter den omätliga erfarenheten glida sig ur händerna.
Kommentarer