LEK le⁴k, adj.,
numera bl. oböjl. ((†) pl. -e G1R
). ( leg 1539. lek (leek) 1528
(: leekfolk), 1629 osv.)
[LEK.adj 1]
1) som
tillhör folket l. menigheten (i motsats till det andliga ståndet); som är
lekman; i substantivisk anv.; jfr LEKT
1; numera bl. arkaiserande,
i uttr. lek och lärd
[jfr fsv. leker ok
lärþer]
. Ee hoo the helst äre lege eller lerde. G1R 12: 261 (1539). En vis
aan antingen Clerck eller Lek. Œ DMAN Bahusl. 177 (1746). MÅNSSON
Rättf. 2: 94 (1916).
[LEK.adj 2]
2) (arkaiserande,
enst.) olärd, som icke är fackman; jfr LEKT 2;
i uttr. lek och lärd. (Rydbergs
konstpsykologisk, uppsatser) väckte
.. beundran hos både lek och lärd. WARBURG
Rydbg 2: 281 1900.
– LEK-BRODER, sbst.¹
(sbst.² se LEKA
v., ssgr). manlig
medlem av en religiös orden o. d. vilken icke undergått vigning, men som avlagt
löften o. anlagt särskild dräkt (o. vanl. sysslar med kroppsarbete, sjukvård o.
d.), lekmannabroder.
Ssg:
– lekbrödra-altare. Altare i
en klosterkyrka vilket motsvarar lekmannaaltaret i andra kyrkor. 2NF 33: 1174 1926.
– LEK-FOLK.
[fsv. lekfolk; jfr
d. lagfolk, isl. leikfolk]
[LEK-FOLK.ssg 1]
1) (numera i
sht i fackspr.) till 1; holl., om lekmännen. Nw wille
wij och besee huadh leekfolk är plichtogt clerckrijt. OPETRI
1Förman. A 4 b (1528). WESTMAN SvKyrkUtv. 57 (1915).
[LEK-FOLK.ssg 2]
– LEK-KVINNA. (föga br.) kvinnlig
lekman. SCHRODERUS
Os. 2: 16 (1635). HILDEBRAND
Medelt. 3: 882 1903.
– LEK-MAN, se d. o.
– LEK-MUNK.
(†)
[fsv. leksystir]
LAIKER la⁴iker (trestavigt), äv. laj⁴ker, m,; best. -n;
pl. ==; l. LAIKUS la⁴ikus
(trestavigt), äv. laj⁴kus, m.; best. -en (ÖSTERGREN (1931)), i best. anv. dock vanl. utan
slutartikel; pl. laici la⁴isi
(trestavigt), äv. laj⁴si (RYDÉN
Pontoppidan 74 1766,
ÖSTERGREN (1931)), äv. (föga br.) laikusar (MATTSSON
VSkr. 1: 32 (1898:
laikussar)); förr äv. LAIK, m. ( laic
1736–1751. laiker 1885 (pl.), 1911 osv. laikus (laicus) 1796 osv.)
[jfr t. laicus, eng.
laic; av mlat. laicus, profan, omvigd, lekman, av gr. λαικός,
adj. o. sbst., hörande till folket, profan, oinvigd (i motsats till prästen),
lekman, avledn. av λαός, folk. – Jfr LAJ-, LEKMAN]
[LAIKER 0]
eg. i fråga om katolska
förh., om (manlig) medlem av
kyrkan som icke tillhör prästerskapet; äv. (i sht i skriftspr.): person som
icke idkat (bokliga) studier (eg. i o. för prästvigning); person som icke är
fackman (på ett visst område), icke sakkunuig, lekman. Ingen laic insläpptes (i six- tinska
kapellet) utan billett. TERSMEDEN
Mem. 2: 250 (1736). Så mycket jag, såsom Laicus, kunde dömma, tycktes .. förråden
på Sveaborg) vars i vacker ordning. PORTHAN
BrCalonius 286 (1796). Så. väl fackman som laici skola med samma intresse ta
del därav (dvs. av ett geografiskt värk). SvD(A) 1926, nr 349,
s. 11.
Avledn.:
– LAICISERA v., -ing.
[efter fr. laëciser]
(i sht i fråga om franska förh.) med avs.
på (offentliga) institutioner o. d.: överflytta (ngt) från kyrklig till
världslig myndighet, sekularisera. Skolan (i Guise) är laiciserad. STRINDBERG
Trotr. 2: 174 (1885, 1890). I
Frankrike, där sjukskötseln alt mer "laiciserats". LUNDIN
NSthm 577 (1889). CEDERSTRÖM
Ströft. 68 (1915).
LEK le⁴k, r. l.
m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 13: 166 1540, FERNANDER
Theatr. 334 (1695)). (
leck c. 1585–1709. leeck 1538. leek 1523–1723. lek 1540 osv.)
[fsv. leker; jfr d. leg,
isl. leikr, got. laiks, dans, fht. leih, spel, melodi, t. laich,
rom (jfr t. laiche, fisklek), feng. lāc, lek, spel, kamp;
vbalsbst. till LEKA, v.)
[LEK.sbst 1]
1) sysselsättning
(särsk. o. urspr. i förening med mer l. mindre livlig kroppsrörelse) utan
egentligt allvarligt l. praktiskt ändamål o. avsedd att bereda nöje o.
förströelse; särsk. om dylik sysselsättning hos barn (ett ensamt l. flera
tillsammans), ofta åsyftande att efterlikna de vuxnas (ändamålsenliga)
värksamhet; i äldre tid äv. i allmännare anv., omfattande äv. varjehanda
sällskapliga förströelser bland vuxna personer. Leka (äv. göra)
lekar, förr äv. hålla lek. VarRerV 33 (1538). Poikarnes ålder förnötes medh leek. SCHRODERUS
Comenius 235 (1639). Sömn, och Ruus och Leekar, och Löye, / Föra dig inte
där in (i paradiset). STIERNHIELM
Herc. 305 (1648, 1668). Then hela skara / I Dalen samlat sig, at hålla lek och
ro. NORDENFLYCHT
(SVS) 2: 41 (1750). Lägg stål i svärd och allvar i leken, konung. TEGNÉR
(WB) 6: 15 1825; jfr 3. Vid
alla skolbarnens gemensamma lekar bör skolmästaren vara närvarande för att
tillse, att allt går ordentligt till. DAHM
Skolm. 32 (1846). Gymnasiska lekar. HWASSER
VSkr. 1: 1852. "Vi borde göra en lek". Hvad för en lek?
Taflor och diviser. SUNDBECK
Elsa 86 (1897). Sköterskornas lekar med småbarn. CEDERSCHIÖLD
Rytm. 132 (1905). – jfr ADVOKAT-, BARN-, BLINDBOCKS-, BOLL-, DANS-, FASTLAGS-, FASTNATTS-, FOLK-, FRIAR(E)-, FRILUFTS-, FÖRSTÅNDS-, GÖM-, HÄRM-, IDROTTS-, INTELLIGENS-, JUL-, KAST-, KURRAGÖMMA-, PANT-, RING-, SITT-, SNILLE-, SOMMAR-, SPRING-, SÅNG-, SÄLLSKAPS-, TANKE-, UNGDOMS-, VISK-, ÄNKE-LEK m. fl. – särsk.
[LEK.sbst 1.a]
a) i ordspr. När
leeken står som bäst, så skal man wenda igen. SvOrds. B a (1604). Then som
j leken går han moste leken lijda. Därs. C 4 a; jfr: Dhen som gieer sigh i leeken, han måste
leeken thola. GRUBB 24 1665; jfr 3. Bäst
hålla up medan leken är god. RHODIN
Ordspr. 9 (1807).
[LEK.sbst 1.b]
b) (†) i uttr. Sankt
Peters lek, räknelek vari vissa personer l. saker avlägsnas efter ett visst
hemligt system; äv. bildl. Hwar .. (danskarna) än en gong kunde få Swerige
in .., skulle the icke försuma .. att spele Sancte Peders leek medh the
Swenske, thet war mönstra them, så att minste parten skulle bliffue igen. SVARTG1 (1561). CARLESON Runstafv. 28 (1742). jfr HJELMQVIST BiblPersN 187 f. 1901.
[LEK.sbst 1.c]
c) i fråga
om djur (jfr ). Kattens leek är
Musens dödh. GRUBB 415 (1665). WIRÉN
ZoolGr. 1: 245 (1897).
[LEK.sbst 1.d]
d) (i fråga
om ä. förh.) om sammankomst för gemensam underhållning med dans och
lekar o. d. HusgKamRSthm 1650 - 5, s.
91; möjl. till g. (Den mördade bondens söner)
besökte litet lekar och mannasamqväm. LÖNNBERG
FnordSag. 1: 9 1870.
[LEK.sbst 1.e]
e) (i sht i
vitter stil) i utvidgad anv., om tävling l. kamp (med l. utan
vapen); kämpalek; strid, dust, fejd. G1R 13: 166 1540. Konungen (sporde vid gripandet) hertogana til
om the drogho til minnes Håtuna leek, Nw war och en leek för handenne som icke
war bettre än then warit hade. OPETRI
Kr. 118 (c. 1540.
Klockan emoth 10 förmiddagen .. begyntes den lustiga leken eller dantzen, jag
mehnar action .. wid .. byn Jesna. KKD 1: 165 (1708). Blodig
lek var bragt till ända, / Segern vår väl mången gång. RUNEBERG 5: 34 (1860). Mera
älskad än jagt och spel var .. kampens vilda lek. MONTELIUS Hedn. 96 (1873). – jfr BARDA-, HILDAR-, KÄMPA-, STRIDS-, SVÄRDS-, VAPEN-LEK m. fl. – särsk.
[LEK.sbst 1.e.α]
α) (†) i uttr.
hålla ngn lek, slåss med ngn. SthmTb.
9/8 1556.
[LEK.sbst 1.e.β]
β) om
idrottslig tävling l. kamp i det gamla Rom l. Grekland. Olympiska lekar.
Iliska lekar. ADLERBETH Æn. 63 1804. Kransar för Segervinnare vid Nemäiske lekarne. RETZIUS
FlVirg. 19 (1809). AHRENBERG
Landsm. 210 (1897).
[LEK.sbst 1.e.γ]
γ) om (del
av) fotbollsmatch; i ssgn HALVLEK.
[LEK.sbst 1.f]
f) (†) om spel med kort l. tärning l. om schackspel o.
d. G1R 1: 85 (1523). Fämkort,
/ .. Pikette. / Brädspel är ock een lust, i .. / Damen, och Fruenspel .. /
Lättian är här-uti god; Hon kan tig Lekarne lära. STIERNHIELM
Herc. 159 (1658, 1668.
[LEK.sbst 1.g]
[LEK.sbst 1.h]
h) (i sht i vitter
stil) spel(ande) på stränginstrument. Lek på luta, på
strängarna. – jfr HARPO-, STRÄNGA-LEK.
[LEK.sbst 1.i]
i) i jämförelse för att beteckna ngt ss. lätt l. muntert
o. d.; jfr 2
d. Det går som en lek. DALIN 1853. Trotsig
och hånfull, ligger han orörlig och emottager eldregnet som en lek. 2SAH 50: 281 1874.
[LEK.sbst 1.j]
j) (†) i förb. lust
och lek o. d., nöje; jfr 2. STIERNHIELM
Harm. 54 (1668). (Kejsar Nero hade) sin lek och sin lust i the Christnas ömkeliga marter.
SWEDBERG
Dav. & 87 1713.
[LEK.sbst 2]
2) i oeg. o.
bildl. anv., för att beteckna handling l. värksamhet l. dyl. som i ett l. annat
avseende påminner om lek. – särsk.
[LEK.sbst 2.a]
a) i uttr. på lek, förr äv. för l. med lek, på
skämt, på narri, utan att mena allvar; motsatt: på allvar. Thedh
lögstu nw tijn gamble Greek, / Min Jungfru sadhe thehd medh leek. MESSENIUS
Disa 15 (1611). En själfkänsla, som icke tål at regementsförändringar
anställas likasom för lek. ADLERBETH
Ant. 1: 103 (c.
(1792). Der skall
ett fruntimmer på lek hafva burit en fana och skämtat, att hon vore en
krigshöfvidsman. 2SAH 51: 248 (1875). Taga
allting på lek. 3SAH 6: 114 1891.
[LEK.sbst 2.b]
b) (†) i uttr.
gå av lek, vara förgäves. Konungen sielff Alt medh the tolff / Domen affsadh, Ey
war tå gladh / Mickel then Räff, Bleek bleff hans näff, / Thet gick aff leek
Medh alt hans smeek, / Han bandz så fast Alt medh en hast / Hängia skulle han
vthan rast. FORSIUS
Fosz 154 (1621).
[LEK.sbst 2.c]
c) om ngt
som utföres tanklöst l. nyckfullt l. på skämt o. utan tillbörlig hänsyn l.
respekt l. utan att vara allvarligt menat; skämt. (De stora naturgåvorna hos svensken) förslösas (ofa) .. i försök, hvari man mera
förmärker en lek af stora förmögenheter, än afsigten på någon varagtig båtnad. GEIJER
Häfd. 49 (1825). Lekochalfvar. WADMAN
Saml. 1 (1830; i
titel). Är det allvar eller lek?
LoW 1862.
[LEK.sbst 2.d]
d) om ngt
som icke kräver allvarlig eftertanke l. ansträngning, utan är lätt o. angenämt
att utföra; lätt l. lättvindig sak; jfr 1 i;
äv. i nekande sats för att beteckna ngt ss. mycket svårt. Thet wor
mig alt lek och goda dagar. HORN
Lefv. 124 (c. 1657; rättat
efter hskr.). Thet var för honom
lek, at lösa mörcka frågor. KOLMODIN
QvSp. 1: 486
(1732). Det är ..
ingen lek att i sådant väder gå i silfverskirs-drägt och sidenskor. STENHAMMAR
Riksd. 3: 30 1844. 3SAH 16: 353 1902. – särsk. (†) i uttr. akta
ngt för lek, anse ngt ss. en lätt (o. ofarlig) sak. GUSTAF
II ADOLF 187 1617. STIERNHIELM
Herc. 407 (1658, 1668).
[LEK.sbst 2.e]
e) (i sht i
vitter stil) om (yttringar av) ödets l. gudarnas l. naturens l.
tillfällighetens nyck. Där konung har .. dödt .. Jordens Gudar, I ären ej
heller fria från ödets lek. JGOXENSTIERNA
Dagb. 158 (1771). En nödvändig och oundviklig slumpens lek. MANKELL
Fältsl. 9 (1868). AHNLUND
Oljob. 114 (1924).
[LEK.sbst 2.f]
f) (i sht i
vitter stil) om vindens l. vågornas rörelser. Af
vindarne leken / I storm sig förbytt. STAGNELIUS
(SVS) 2: 436 (1821). Skutan kastade och krängde, stampade och slingrade
under jättevågornas nyckfulla lek. DUSE
Pingv. 2 (1905). jfr BÖLJE-LEK.
[LEK.sbst 2.g]
g) i uttr.
lek med ord o. d., användning av ord o. uttr. i syfte att nå en skämtsam effekt,
särsk. gm ljudlikhet hos ord med skilda betydelser; jfr ORDLEK
VITS. 2VittAH 2: 112 (1787, 1791). Herders
bekanta ovettiga lek med Goethes namn: Der von den Göttern du stammst, von
Gothen oder vom Kothe. 3SAH XXXVIII.
2: 280 1855.
[LEK.sbst 2.h]
h) (i vitter
stil) om värksamhet av litterär l. konstnärlig art; jfr VITTERLEK 2VittAH 5: 367 (1790, 1796). Till
förberedelserna af Grefve Oxenstjernas poetiska lif hörde, .. att hans första
lekar med lyran skedde under hans morbrors ögon. Därs. 15: 346 (1819, 1839). Mästarehandens lek på duken med pensel och färger,
eller .. lek med mejseln framför marmorblocket. KNORRING
Torp. 2: 166 (1843). Dalins vittra lekar. 2SAH 59: 398 1882.
[LEK.sbst 2.i]
i) i fråga
om erotik; särsk. om beteende (mot person av motsatt kön) varvid man låtsar
varma l. ömma känslor (o. därmed framkallar liknande känslor hos motparten). En
hjärtlös lek med ngns känslor. Skall
ni förnya er förra lek med en exalterad mans hjerta. JOLIN
Smädeskr. 4 (1863). (Goethe)
hade mycket väl kunnat bjuda sin hand åt någon af dem, med hvilkas hjärtan han
lekte en farlig lek. VL 1900, nr 3, s. 3.
[LEK.sbst 2.j]
j) (†) gäckeri,
gyckel, spel särsk. i sådana uttr. som göra lek av, driva sin lek med
(ngn l. ngt). Iagh droogh en däck vppå,
men the giorde ther leek aff. Psalt. 69: 12 (Bib. (1541). Men
huilka han vndantagher, och glauer til leeks, the stå mykit bättre och
saligare. PERICI
Musæus 6: 138 a (1582). Göra Leek bådhe aff Gudh och Menniskior. SCHRODERUS
Os. 111. 2: 187 1635. (Den
som lovar) sigh willa gå i Kyrckian och bootferdeligen til Herrans
Natwardh, och intet gör thet uthan drifuer ther medh sin leek, spott och
åtlöije. KOF H. 1:
202 (1659). TEGNÉR
(WB) 5: 188 (c. 1825.
[LEK.sbst 2.k]
k) (i vitter
stil) bildl., om ljusskiftningar, växling av skuggor o.
dagrar, färgspel o. d. (Mefistofeles') skämt är den kalla månstrålens lek på ytan af
träskets dödvatten. RYDBERG 2: 306 (c. 1872. Ljusglimtar och skuggor drifva en underlig lek
däruppe i kronorna och nere på marken. QUENNERSTEDT Tal 1902, s. 2. jfr: Ögonens rinnande lekar. BELLMAN
(Bellms) 1: 104 (c. 1772, 1790. jfr FÄRG-LEK.
[LEK.sbst 3]
3) allmännare
o. med avbleknad bet., om handling l. värksamhet, företag, förehavande l.
beteende l. mellanhavande i allmänhet (ofta med bibet. av tävlan l. strid);
särsk. i vissa uttr., ss. giva sig i leken, vara med l. hava sin hand
med i leken, draga sig (äv. sin hand) ur leken, vara ur leken; slutet på
leken. Klagan i gråt med jämmer,
och ach, blifwer ändan å Leken. STIERNHIELM
Herc. 365 (1648, 1668).
Desutan hafva ock vid .. (ogudaktigas) Giftermål, kötslige ordeträtor,
Satan och begärelserne .. mycket sin hand med i leken. LAGERSTRÖM
Bunyan 3: 95 (1744). Tvänne gamla sälhonor, längesedan ur leken. AHRENBERG
Öst. 141 (1890). Akta dig .. att göra mig emot. Ingen har ännu lyktat
den leken med heder. MELIN
Viksaga 17 (1910). (†) (Astrild)
gaf sin leek förspehlt (dvs. gav upp spelest). LUCIDOR (SVS) 386 (1674).
[LEK.sbst 4]
4) (numera
föga br.) i överförd anv., om ngt som är föremål för behandling
som påminner om lek, som behandlas ss. en leksak, "lekboll". En svag Konung och oförfarne Rådgifvare äro snart en
lek, en flagga för alla väder. DALIN
Hist. 2: 460 (1750). Jag, bränd till aska, blir en lek för vindens kast. ADLERBETH
HorOd. 196 (1817). REMMER
Ces. 17 (1829).
[LEK.sbst 5]
5) spelt. omgång
föremål som användas vid spel.
[LEK.sbst 5.a]
a) kortlek. BeskrLombreSp. 4 (1745). En
fullständig leg vanliga franska kort består af 52 kortblad. LINDSKOG
Spelb. v (1847). En obruten lek. SIWERTZ
Sel. 2: 100 (1920)- jfr KAMBIO-, KORT-LEK m. fl. – särsk. i uttr.
gå i leken, i vissa kortspel: byta sig till l. köpa kort ur talongen. HbiblSällsk. 1: 6 1839. Jag hoppas det
bästa, sa' den som gick i leken och fick blaren. GRANLUND
Ordspr. (c. 1880.
[LEK.sbst 5.b]
b) (numera
nästan bl. i Finl.) (fullständig) omgång käglor o. klot som användas vid
kägelspel. ADLERBETH FörslSAOB 1798. Leken bestod af nio stycken träkäglor. Fatab. 1906, s. 35. SvKulturb. 1– 2: 104 1929. jfr KLOT-, KÄGELLEK.
[LEK.sbst 6]
6) djurs
parning; tid då parningsleken pågår; numera nästan bl. i fråga om skogsfåglar
samt fiskar o. groddjur. Samlas till lek, förr äv. gå till leks. Hava l. förrätta sin lek.
SCHMEDEMAN
Just. 125 (1608). Achta på allt fiske, ty nu (dvs. i april) går
Ijsgäddan, Ijden, Norsen, och Mörten til leekz. IERICI
Colerus 1: 9 (c. 1645. Största delen af alla diuren, Fiskar och Foglar de
hafwa sin leek om wåren. RUDBECK
Atl. 1: 83 (1679). TIdr. 1883, s. . VetAÅb. 1908, s. 259 (om grod- djur). jfr BRAXEN-, BRÖLLOPS-, FISK-, FÅGEL-, GROD-, GÄDD-, ORR-, PADD-, PARNINGS-, STRÖMMINGS-, TJÄDER-LEK m. fl. – särsk.
[LEK.sbst 6.a]
a)
[sarven förekommer ofta i
lekstim av andra fiskarter]
bildl., i uttr. vara med
som sarven i var lek, äv. i alla lekar o. d., vara med överallt. Lijke som
Sarffwen vdi alle leeker. G1R 16: 411 (1544). DALIN 2: 329 1855. VL 1908, nr 178,
s. 2.
[LEK.sbst 6.b]
b) (†) i
utvidgad anv., i fråga om människor; i uttr. äkta lek. Hon .. begiärde ifrån Ko nungen at blifwa skild ..
therföre, at Konungen vthi ächta Leek war odugeligh. BRASK
Pufendorf Hist. 101
1680.
[LEK.sbst 6.c]
c) konkret:
samling av djur (särsk. fåglar l. fiskar) som kommit samman till (parnings)lek. Warder
then rätta Lekefogelen (dvs. spelorren) skutin tå förskingras then hela
Leken. IERICI
Colerus 1: 6 (c. 1645. KÄLLSTRÖM
Jagt 164 (1850). Sin
skatt af fiskarnes lekar / Det (dvs. slottet i Djursholm) hämtar ur
glimmande vik. SNOILSKY 5: 1897.
[LEK.sbst 6.d]
d) konkret:
plats där djur (särsk. fåglar l. fiskar) samlas till parningslek, lekställe. Man (brukar)
medh Byssor at skiuta Diur och Fogel på dheras Leekar. RISINGH
LandB 78 (1671). Man har länge talat och skrifvit, at fiskandet i
lekarne borde förbjudas, på det Fisken ej skal blifva oroad. VetAH 1761, s. 185. KÄLLSTRÖM
Jagt 240 (1850). Orrhönorna ser man på stora lekar .. ej så mycket af. KNÖPPEL
SvRidd. 20 (1912).
[LEK.sbst 7]
7) (i
fackspr.) konkret, om rörlig del av apparat som möjliggör
vridning mellan olika delar av apparaten; jfr LEKARE 2. Öfverst
är en större ring .., med en så kallad lek, at lämna fri vändning åt alla
sidor, och nederst en järnkrok. VetAH 1773, s. 14 (i fråga om upphängning av en kokgryta). WETTERDAL
Grufbr. 113 (1878; om förening mellan
borrlina o. borrstång).
Ssgrse LEKA, v. ssgr.
KÄRLEK ɟæ³r~le²k
l. ³² (kä'rlek (l(äs) rr) WESTE; tjä`rlék DALIN; m[comb_0306][metrisk_makron] SWEDBERG
Schibb. 102 1716. jfr KOCK Ake. 2: 272 (1884)) r. l. m. (1Kor. 13: 4 (NT 1526 osv.)
((†) f. ELDH
Myrt. 179 1725,HforsUPr. 31/5 1894, s. 7); best. -en;
pl. (numera bl. ngn gg i bet. 3 d, förr äv. i bet. 1, 1
b o. 3 e) -ar (ELDH Myrt. 77 (1725;
i bet. 3 e), ÖSTERGREN (1931; sälls.)) ((†) -er DALIN
Vitt. I. 1: 20 (1744; i
bet. 1, MURBECK
CatArb. 1: 227 (c. 1750; i
bet. 1 b)). ( ker- 1521–1685. kler- 1559–1779. kiär- (kjär-) c.
1620–1777. kär- (kær-) NT 1526 osv. -lech 1536–1541. -leck 1526–1779
-leg 1523. -lek (-leek) 1526 osv. -lich (-liich) 1526–1554 -lick 1558. -lig(h)
(-liig) 1521–1620)
[KÄRLEK 1]
1) stark
känsla l. böjelse för ngn, yttrande sig i en (oegennyttig) önskan om föremålets
lycka o. välgång l. i glädje o. tillfredsställelse över att vara i dess närhet
o. göra det till lags o. d.; innerlig tillgivenhet l. sympati (för ngn),; ofta
motsatt: hat, avsky. Kärlek till, förr äv. för ngn. Fatta, hysa
(förr äv. draga) kärlek till (förr åv. för) ngn. Bevisa ngn kärlek.
Omfatta ngn med (uppriktig) kärlek. Broderlig, fader- lig, moderlig, sonlig
kärlek. G1R 1: 4 (1521). Ath fred
semio oc kerlig måå hollas j rikith. Därs. 6: 161 (1529). The bewijsa migh ondt för gott, och haat för kerleek. Psalt. 109: 5 (Bib. (1541). Ach at
then Heroiske Konung (dvs. G. II A.) osz ifrån fallen är, som haffuer
hafft en öffuer måtto stoorkärleck til alla sina vndersåtere. ROTHOVIUS
Äropr. C 3 a 1633. CHRONANDER
Surge C 3 b (1647). Grollen .. hade .. sådah kärlek för sin Hilmer, at (osv.). DALIN
Vitt. II. 6: 110 (1740). Den ene personens tillegnande af den andre heter
kärlek. WIKNER
Lifsfr. 1: 41 (1865). Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill. RYDBERG
Dikt. 1: 7 (1877, 1S82).
Det är kärnpunkten med all kärlek att vilja offra något ordentligt för det man
tycker om. LAURIN
Konstsv. 122 (1915). – jfr BARN(A)-, BRODERS-, BRÖDRA-, EGEN-, FADERS-, FAMILJE-, FÖRÄLDRA-, GEN-, MODERS-, MOT-, MÄNNISKO-, SJÄLV-, SLÄKT-, SYSKON-, SYSTER-KÄRLEK m. fl. – särsk.
[KÄRLEK 1.a]
a) (i vitter
stil) personiflerat; jfr b . Kärlek är funnen igen, frusin och illa beklädd. STIERNHIELM
Parn. 3: 1 (1651, 1668). Sij
huru Kärleek här aff sorg ok ängslan kuider. LUCIDOR (SVS) 201 (1672). WIRSÉN
Dikt. 83 (1876).
[KÄRLEK 1.b]
b) i
religiös bemärkelse, i fråga om den gudomliga l. kristna kärleken; särsk. om
Guds l. Jesus' kärlek till människan l. människans kärlek till Gud l. nästan. Den
gudomliga kär- leken (motsatt den
mänskliga). Kärleken till nästan. Tron, hoppet och kärleken. Kristlig kärlek.
Oskrymtad kärlek. Om iach
talar medh menniskiors och englas tungor och haffuer icke kärleken är iach
worden en liwdhande malm eller en olingande biälra. 1Kor. 13: 1 (NT 1526. Ther vtinnan är gudz kerlec j oss oppenbar worden,
ath han hafuer vtsendt sin eenda son. 1Joh. 4: 9
(Därs.). Til kärleek wäck min hogh
ochsinn', / Moot tigh och moot jämpnchristnan min. Ps. 1682, s. 249. Predikanterne
skola .. lära och förmana sine åhörare, at .. beflijta sig om Wänligheet och en
Christelig Kiärleek. Kyrkol. 11: 3 (1686). Guds
kärlek är hans Faderliga försorg och vård öfver sina skapade varelser. ÖDMANN
StrFörs. 1: 448 ((1800). Vi .. skola till .. (Guds) ära tjena hvarandra
i kärleken. Kat. 1878, nr 59. FEHRMAN
OrientK 92 (1920). –
särsk.
[KÄRLEK 1.b.α]
α) (†) med gen.-bestämning
betecknande föremålet för ngns kärlek; jfr 2 slutet. Theologia Momlis .. hafwer fast många stycker .. Såsom
.. om wår nästas kärleek. EKMAN
Siönödzl. 533 (1680).
[KÄRLEK 1.b.β]
β) (i
religiöst spr.) i mer l. mindre personiflerad anv.; jfr a. Kärleken är tolugher, han är miller, kärleken han
affundas intit .., han troor all ting, han hoppas all ting, han lidher all
ting. 1Kor. 13: 4 (NT 1526. RUNDGREN
Minn. 1: 130 (1855, 1870.
[KÄRLEK 2]
2) med avs.
på sak: hängivenhet, varm sympati (för ngt); äv.: stark böjelse, levande
intiesse (för ngt); stundom äv.: lust, håg, entusiasm (för ngt); i sht med
prep. till (stundom äv. för). (Hysa, förr äv. draga) kärlek
till ar- bete, konst, musik, studier, vetenskap o. d. Kär- lek till
fosterland, hembygd, natur o. d. Kärlek till
sanning och rätt. RA I. 1: 371 (1544). Wåra
förfädher ..,. som för en brinnande kärleek til then Christne Gudhztiänsten
Runastenarna .. kulrifvo. SCHÜCK
VittA 1: 65 (cit.
fr. (1602). Til
thetta Exercitium (dvs. fäktkonsten), drog jag thes vtom kärlek. HUMBLA
Landcr. 29 (1740). Kärlek till lifvet .. kärlek till ära och välde. HÖPKEN 1: 175 (1753). Kärleken
för gammal häfd, för fädernes tro. PALMELAD Palæst. 125 (1823). Ägaren ..
hade sådan kärlek för gården, att han inte kunde förmå sig att lämna den. LAGERLÖF
Troll 2: 99 (1921). jfr DYGDE-, FOSTERLANDS-, FREDS-, FRIHETS-, FÖR-, HEM-, HEMBYGDS-, HEMLANDS-, KLOCKAR(E)-, KONST-, MUSIK-, NATUR-, ORDNINGS-, PLIKT-, PÄNNING-, SANNINGS-, SKÖNHETS-, VÄRLDS-KÄRLEK m. fl. – särsk. (†) med gen.-bestämning betecknande föremålet för ngns
kärlek; jfr 1
b . MURÆUS
Arndt 1: 36 (1647). Poëter glädjas ej åt gull; / Men Ärans kärlek rår dess
mer på dubbla Berget. 2Saml. 12: 153 1795.
[KÄRLEK 3]
3) känsla av
tillgivenhet, ömhet, längtan o. d. som vanligen är grundad på könsmotsättningen
(o. som är den naturliga förutsättningen för äktenskapet); sexuellt betonad
tillgivenhet l. längtan l. lidelse; passion; jfr LUST ÄLSKOG; särsk. i uttr. fatta (förr äv. få) kärlek
till (förr äv. för) ngn; hysa, förr äv. draga kär- lek till
(förr äv. för) ngn, förr äv. vom i kärlek med ngn, hysa kärlek
till ngn. Dåraktig, häf- tig, olycklig, sinnlig kärlek. Den stom kärlelen
(om den starka o. djupa förälskelsen). För- klara ngn sin kärlek. Fri kärlek,
se FRI 12 f. Til henne (dvs. Rakel) fick Iacob kerlech. 1Mos.
29: 18 (Bib. (1541). Lät hennes (dvs. din ungdoms hust- rus) kärleek
alltijdh mätta tigh, och förlosta tigh alltijdh vthi hennes kärleek. Ordspr. 5: 19 (Därs.). Gustav får kärlek til en Köpmans Dotter, och
eftertrachtar at befordra sin förnöjelse hos henne. HUMBLA
Landcr. 33 (1740). Hur står det till, min vän, med kärleken och helsan? LANNERSTIERNA Vitt. 110 (1790). Om kärlek
hviska jordens floder,/ om kärlek hviskar himlens fläkt. TEGNÉB (WB) 5:
41 (1524). Alla hinder uti kärleks väg / Blott öka kärleks
häftighet. HAGBERG Shakep. 10 126
1850. UVTF 12: 112 (1875). Den
erotiska kärleken är den exklusivaste af alla känslor, som två människor kunna
dela med hvarandra. NORSTRÖM
EKey 85 (1902). Vi plottra bort vår festglädje på småsaker, liksom vi
plottra bort vår kärlek på flirt. NILSSON FestVard. 104 (1925). SIWEETZ Låg. 96
1932. jfr DUBBEL-, FLOG-, GEN-, GOSS-, HOR-, KALV-, KVINNO-, KÖNS-, MOT-, RIDDAR-, SKEN-, SKÖKO-, ÅTER-, ÄKTENSKAPS-KÄRLEK m. fl. – särsk.
[KÄRLEK 3.a]
a) i många
ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Kärleken drager lasset till
bysz. SvOrds. B 4 a 1604. Gammal Kiärleek rostas intet. GRUBB 240 (1665). Kärleken
är blind. DENS. 775. Hosta och
kärlek kunna icke gerna döljas. RHODIN
Ordspr. 74 (1807). När fattigdomen kommer in genora dörren, springer
kärleken ut genom fönstret. SvFinl. II. 1:
241 1922.
[KÄRLEK 3.b]
b) (†) med poss.
pron. betecknande föremålet för ngns kärlek. Wij äre brinnande j tin kerleek (dvs. av kärlek
till dig). Sus. 20 (Bib. 1541.
[KÄRLEK 3.c]
c) (numera
bl. tillf.) om djurs parningsdrift; brunst, brånad; äv. i fråga om
befruktningen hos blommor. När
Diuren, af en innig brunst,/.. / Och utaf Kiärlek ryta. FRESE
VerldslD 57 (1717, (1726). De tyste Fiskar .. De commenderas af kärleken årligen
uti särskilte colonier til de osäkrestrander, der at aflossa hvarandra. LINNÉ MusReg. VI (1754). Blommornas
kärlek. KARLFELDT FIBell. 7 (1918). –
särsk. (†) i uttr.
bruka äkta kärlek med, i fråga om befruktningsakten hos blommorna:
befrukta. Sexmänningar, (Hexandria) när 6 lika stora hannar bruka äkta
kärlek med 1, 2, 3, 4, 6, eller flera honor. MÖLLER
PrincBot. 5 (1755).
[KÄRLEK 3.d]
d) i
konkretare anv.: person som är föremål för ngns kärlek, person som man är kär
i; numera nästan bl. i sådana uttr. som hans, hennes osv. första
kärlek, den första kärleken o. d.; äv. i oeg. l. överförd anv., om sak. NORDFORSS (1805). Såg du
min kärlek, o säg! såg du min flyende brud? BEMALMSTRÖM 6: 3 1840. LEVERTIN
Dikt. 43 (1901). När man kommer underfund med att ens första kärlek
börjar promenera med en gymnasist en klass högre upp. HELLSTRÖM
Malmros 63 (1951). jfr BARNDOMS-, UNGDOMSKÄRLEK m. fl.
[KÄRLEK 3.e]
e) (i vitter
stil) i mer l. mindre personifierad anv.; särsk. om
kärleksguden, Amor, Cupido; förr äv. i pl., om kupidoner, amoriner o. d. HC11H 6: 78 (c. (1700). Kiärlekar mina Barn I många ä' til Talet. ELDH Myrt. 77 (1725). Den
blinda kärlek, / Det troll med vingar och förrädisk tunga,/ Som rasar njuter,
ångrar sig och flyktar. KELLGREN 2: 213 (1792). Den unga
Fröja syns bland Kärlekarnas tropp,/ Som sväfva rundt omkring och fylla luften
opp. JGOXENSTIERNA 2: 113 (1796, 1806). FAHLCRANTZ 2: 59 (1825, 1884). Kärleken, detta fantasiens gudabarnr sora lefver
endast af frihet, omvexling och hinder. CRUSEN STOLPE Mor. 1: 142 (1840). Kärleken med sin binel för ögonen. 3SAH 6: 290 1891.
[KÄRLEK 4]
4) (jfr d. brandende
kærlighed] (i vissa trakter) i uttr. brinnande kärlek, växten Lychnis
chalcedonica Lin., studentnejlika. GROTENFELT
LandtbrFinl. 202 1896. SvKulturb. 5– 6: 315 1930.
Kommentarer