Drama/Rörelse/Musik

Går en kurs som arrangeras av en annan institution varför jag är osäker om jag ska reflektera i bloggen "dramakurs i livet" eller om jag ska skapa en egen. Det är sagt att vi ska skapa en portfölj, som slutlig uppgift tillsammans med en inlämningsuppgift om perception och sensomotoriska förklaringar kopplade till övningar samt avslutningsvis en heldag då föreställning skall skapas.

Det får mig att tänka på Gino Samil vars specialitet var att skapa en föreställning med hur hopplösa förutsättningar som helst på väldigt kort tid. Han har lärt mig massor, inte bara double-kick och rytmiska reaktioner synkront för att skapa humor utan även att ta till vara på vad man har. För att inte tala om kalssisk commedia dell arte. Jag minns särskilt när vi skulle öva in några klassiska cirkussketcher. Där jag var den sura direktören och som beställt en spegel som förstås krashar och de två clownerna ska få det att se ut som om spegeln fortfarande finns där. En enkel övning man ofta har in börja av en dramakurs. Men vad jag då minns var att man inte skulle visa något naket på scenen det var för privat. Därför sydde vi garn som stack ut ur sockorna för att illustrera håriga ben. Knasigt! Roligt! Formade mina vägval.

Innan jag fattar det slutgiltiga ödet för min portfölj ska jag lista den förelagda litteraturen här nedan:

Med hittills menades till den 17 oktober då uppgiften skulle lämnas in.

Stockholms Universitet

Institutionen för barn och

utbildningsvetenskap (BUV)

Avdelningen för fritidspedagogik/fritidshemspedagogik(FRIA)

Konradsbergsgatan 1

10691 Stockholm

2012-10-17

MIN UPPFATTNINGSFÖRMÅGA

”SO FAR”

Groove; en känsla av rytmisk energi som gör att man vill röra sig till musiken.

Jag har sökt mig till den här kursen vid Stockholms universitet på grund av att jag själv aldrig upplevde det där omtalade ’groovet’ när jag själv gick i skolan.

Så fort det handlade om rytmik eller koordination så blev jag istället stel som en pinne. Jag blev klumpigare än vanligt och det hände ofta att det bara låste sig för mig. Jag kunde inte tänka mig ur situationen och inte heller slappna av och bara känna in vad som kändes rätt.

Jag har förstått nu efter ett par gånger på den här kursen i musik/drama/rörelse att det inte är något nämnvärt fel på mig. Jag ska lita på min magkänsla! Det tycks mig som att de övningar jag skulle klara av i barndomen inte utgick ifrån mig. De utgick från någon entusiastisk lärare som gått på kurs och förälskat sig i Dalcroz, och introducerat rytmik som skulle ge eleven “precision, smidighet och skönhet i sina rörelser kroppen aktiv genom ständig återkommande träning i rytmik förbättrar elevens precision, smidighet och skönhet i sina rörelser”.  Jag har sällan känt mig så ful som när skolfröken tog fram tamburinen och började slå och prata konstigt, ta-ta ta-te –ta och jag bara försökte hålla ut, smälta in, inte göra ljud när de andra var tysta. Det var inte lustfyllt det var stressfullt och på gränsen till ångestladdat. “Eleverna lär sig lätt att behärska polyrytmik och andra komplicerade rytmer genom kroppsövningar. Rytmik är en gruppmetodik där eleven måste anpassa sig till de övriga i gruppen. Han måste också anpassa sig till rummet, tiden och formen. När eleven ser en musiksymbol i skrift ska de förknippa den med en kinestetisk upplevelse.” Bara det att om inte leken, lusten och den inre egna motivationen finns där så faller allt pladask! Min erfarenhet är att elever lär sig om de är involverade, om de är med på tåget om deras upplevelse respekteras och värdesätts som om de vore värda lika mycket som en vuxen.

Jag lyckades kommunicera lust och lek via skapande dramatik till mina klasskamrater varje fredag eftermiddag när vi hade något som kallades Roliga timmen. Hur kom det sig? Teater har alltid varit roligt för mig. Jag minns så väl hur jag och två andra kamrater höll låda i en timme på fredagen.  Då var jag en helt annan person, därför att jag förstod, jag hade delvis kontroll, jag kände mig duglig; och jag fick gensvar, de andra eleverna skrattade och applåderade. Det fanns ett utrymme för fantasi och improvisation. Normen var inte rådande utan skulle gärna ifrågasättas. Men bara just där i den roliga timmen. För övrig var jag vänsterhänt och blev oftast efter i utvecklingen jämfört med normen. Man skulle kunna knyta rosett, knäppa en knapp, spika i en spik, vilket organiserades i lekskolan för att säkerställa barnens utvecklingskurva.  Även där kände jag mig som en Alien. För att inte tala om mellanstadietiden när jazzdansen gjorde sitt intåg i skolans värld. Koreografi som baserades på; höger fot, 2, 3,4,5,6,7,8 och höger arm, 2,3,4,5,6,7,8…. Därför att det faller sig naturligt för högerhänta att starta med höger fot. Jag har fått jobba i motvind, jag har varit minoriteten. Att sedan dessutom ha adhd (diagnostiserad först efter 40 års ålder) gjorde inte saken lättare. Men i det fallet tycker jag skolan var bättre förr. Det här var på slutet av 60-talet och det fanns utrymme för improvisation. En speciallärare fångade upp mig och lärde mig, vokaler, stavelser, multiplikation och förstod vad mina luckor var. På tre månader var jag ikapp den normala kurvan och kunde gå vidare i skolans stadier som alla andra.  Men vad vi än håller på med och fördjupar oss i så är mångfalden och variationen samt tidsaspekten att möjliggöra upprepning för att skapa förtrolighet och rutin en förutsättning för att tillgodogöra allas behov i den skola vi skapat att omfatta oss alla för en bättre framtid.

Genom alla sinnen och med kroppsliga rörelser, barnteater, barndans, eller sensomotorisk träning som innebär att man utgår från primitiva reflexer som inte getts möjlighet att utvecklas och skapar ett personligt träningsprogram utifrån det för att utveckla nya rörelsemönster. Man får upprepa tidiga rörelser och skapa nya kopplingar i hjärnans nervsystem och automatisera de naturliga rörelsemönstren för att skapa nya förutsättningar för inlärning - kan vi skapa en skola som bygger på  att ta tillvara hela människan.  Puh det där var en bauta-lång meningsbyggnad!  Hur som helst! Dessa tillvägagångssätt som märkligt nog inte är de normgivande i dagens skolvärld aktiverar objektet (eleven) till att vara subjektet. Dessvärre råder fortfarande gammalmodiga ideal, att ena-handa stimulera tankeverksamheten, det kognitiva och fullständigt försumma kroppens behov av rörelse och sinnenas längtan efter konst som förstärkning av upplevelser som med sin varseblivning tränger djupare in i individen. Avsaknaden av drama (att göra) är så tydlig i dagens skola där barnen inte kan sitta stilla för då somnar de eller så har de kryp i kroppen och bara måste röra på sig men får inte, eller kan inte. Tänk att vi är så oförmögna att förändra vår skola som inte är något annat än en förvaringsplats i dagsläget. En allt trängre sådan. Det finns förstås undantag, goda exempel, men i det stora hela verkar vi ha gått bort oss, så vilse i pannkakan.

När man läser om reform-pedagogerna från förrförra seklet och inser att de var modernare i tanken än vad vi är idag då blir man besviken. Som John Dewey som så tydligt formulerat nyttan och faran med att bedöma elever och huruvida dessa bedömningar över huvud taget är något att förlita sig på. ”Att förbereda barn för ett framtida liv innebär att man låter barnen förfoga över sig själva. Det betyder att man fostrar dem så, att de har full tillgång till hela sin kapacitet. Ögon, öron och händer skall vara redskap färdiga att användas. Omdömet skall kunna fatta de betingelser som barnen måste arbeta under och den praktiska organisationsförmågan skall vara uppövad så att den kan användas så väl och så effektivt som möjligt. ”Omvärlden uppmärksammas med våra sinnen och bearbetas genom tänkandet. Det innebär att tankeprocesser och sinnesaktivitet är lika viktiga och är själva grunden för skolans arbete. Vi måste värna det holistiska synsättet där den estetiska läroprocessen inte ignoreras eller banaliseras utan erkänns som upplevelsebaserade erfarenheter av stor vikt och som kan föräras om man lär sig teknikerna och därefter övar upp sig.

Därmed kräver de estetiska inriktningarna sitt egna ämne om man nu envisas med att behålla kursplaner baserade på ämnesindelningar  förstelnade och etablerade under en  kort historisk tidsram med tanke på att  dess norm tas för naturlag varför drama fortfarande inte accepterats som ett självständigt ämne i svensk grundskola

Länkar på internet och litteraturhänvisning:

http://www.aktivitetspedagogik.com

www.reformpedagogik.com

Dalcroze E, (1997) Rytm, musik och utbildning, KMH  förl.  Stockholm (282 s)

Fristående kurs UE 2053 15 hp. Barn och ungdomsvetenskapliga institutioen hösten 2012-11-21 Handledare Gudrun Schön Johansson och Sigyn Knutsson

Marie Umerkajeff - Portfölj som kanske inte visar alla de bilder jag lagt in då jag måste uppgradera mitt konto på google+

Första flärpen på denna turkosa konstläderfåtölj innehåller mina kaotiska anteckningar från lektionerna. Värst var det nog vid andra tillfället när jag hade problem med pennan. Det hade tjejen som jag gjorde mina övningar med också. Hon hade svettiga händer och var lite nervös. Hon försvann till tredje gången. Men då hade det tillkommit några andra. Sammanlagt blev vi sex stycken kvar.

Det här är en anteckning från andra tillfället när pennan inte  fungerande utan jag  var tvungen att spotta på pennan för att få ut det sista svarta bläcket. Leken vi lekte har jag läst om i Pedagogiskt Drama men avfärdat som tramsig. Nu gjorde vi den och den roade inte bara mig utan alla de andra deltagarna också. Den fick igång oss och man glömde av blyghet och blev varm i kläderna. Att den dessutom kunde skapa en diskussion då den hade anor från 1700-talet då man inte hade elektricitet gjorde den ännu mer värdefull. Den leken finns nu i min repertoar för uppvärmningslekar.

Mitt i cirkeln står det flirta. Det var så att Sigyn har utvecklat leken och för att beskriva det så sa hon att ”det är alldeles för mycket tungt allvar omkring oss, vi måste njuta mer av livet, vi måste flirta” Så vänder hon sig till mig och frågar, brukar du flirta? Ja, jag flirtar med alla svarar jag då. För så är det. Jag kan flirta med grannens bebis, eller min fasters hund eller med mina elever, om de är bekväma med mig. Men jag undviker att flirta med de människor som skulle kunna missförstå min flirt för att vara något annat än just glimten i ögat och ett samförstånd att vis ser varandra. Det handlar om ett förhållningssätt som jag tycker ärr otroligt viktigt. Jag tror att det är väldigt viktigt att behandla alla som om de var lika mycket värda. Barn tycks som inte lika värdefulla som vuxna. Eller snarare de anses inte som det. För om de gjorde det skulle inte deras arbetsplatser se ut som de gör.

Firtande lärare i aktion. Drama är ett skolämne inom IB såsom Musik och Bild är det i den svenska skolan.

Så –

har hon hypnotiserat dem för att kunna påverka dem näst intill övergreppskänsla?

Nej självklart inte, det var ett olämpligt skämt, det borde jag inte uttrycka!

Jag tycker egentligen att den här pratbubblan är alldeles för grov men jag försöker vidga mitt sätt att förmedla något som en del av den här portföljen jag bär på. Jag har lagt an tonen på fortsatta fack att undersöka. Nu kanske du inte skrattar åt det här, du kanske sätter en klump i halsen. Skrattade du har vi kommunicerat. Den effektivaste kommunikation som finns – ett skratt mellan två människor. Satte du i halsen har jag provocerat dig. Frågan är vad min avsikt är, är det spekulativt, vill jag utmärka mig så till den milda grad att ingen kan placera mina fack i något speciellt fack eller vad handlar det om. Just nu vet jag inte. Jag bara skriver, jag är i ett flow helt enkelt.

Så barnen som ligger ner gör det för att de gör en ”power nap”. Något som jag avslutar alla mina pass med. Något jag lärde mig i teaterskolan på 70-talet. Då var det en avspänningsövning som lovade att det motsvarade 8 timmars sömn om man gjorde det på det sätt som var tänkt. Det vill säga med total närvaro men med en kropp så pass avspänd så att den kunde vila som den gör vid sömn.

Det här tror jag att vi pratade om sist vi träffade Sigyn. En underbar diskussion som bara flöt på. Inga anteckningar från det tillfället.

Däremot finns anteckningar från allra första tillfället. Då ombads vi att skriva vad vi hade för målsättning med den här kursen.

   

Gröten kockar över och rockringar som gjorde ljud, även dessa lekar och impulser har inspirerat mig i mitt arbete som dramalärare.

Varannan gång drama varannan gång musik och rytmik – rörelse vid alla tillfällen.

När jag undervisar i drama inleder jag alltid mitt arbete med alla sinnen, ha trodde jag ja, känner mig nästan generad att jag glömt bort så mycket från tidigare studier och bara matade på likt en ångmaskin.

Se hjärnkartan här nedan som eleverna gjort utifrån mina instruktioner.

Framöver kommer jag att utforma uppgiften mer vetenskapligt genom att föra in alla de sinnen vi lärt oss att ha i åtanke vid så förutom våra fem sinnen kommer jag fortsättpedagogiskt arbete med barngrupper.

Så förutom de fem sinnen som finns här på bilden och som jag brukar skapa improvisationer kring kommer jag framöver på grund av den här kursen även lära ut att vi har ett vestibulärt och ett kinestetiskt sinne.

För att inte tala om mitt nya självförtroende för rytmik

Invisibility

Invisibility is the best advantage.

But if forced to a confrontating Ming Dao

Den musiska människan och den estetiska läroprocessen känns också som nya upptäckter på så sätt att de klargjort och satt ord på vad det är som förmedlas genom de estetiska ämnena.

Estetica: Av nylat. æsthetica, efter mönstret av andra vetenskapsnamn på -ica, gr. -ική, bildat av gr. αἰσϑητικός, adj. till τὰ αἰσϑητά, det sinnliga, till αἰσϑέσϑαι, förnimma

Estetisk=Sinnlig

Begreppet Förtryck

Katrin Byréus lärare och dramapedagog och författare till en bok om forumspel, har missat att analysera begreppet enligt min mening. trots at hon kallar boken Du har huvudrollen I ditt liv (1990).

Författaren har inspirerats av Augusto Boal som är känd för “Theatre of the Opressed” där forumteater är en av beståndsdelarna. Boal har beskrivit många olika övningar som han arbetat fram med sina skådespelare i Sao Paulo för att undvika slentrian och mekanisk upprepning både vad gäller kroppslig och mental sådan.  Dessa övningar  har kommit till i stunden, då behovet i gruppen funnits vilket gör att de känns otroligt autentiska och enkla att upprepa och  iscensätta i praktiken 30 år senare. Hans strävansmål är beundransvärd för dess genuinitet och helhetssyn. Byreus har använt sig av dessa samt väldigt många begrepp och övningar från John Steinbergs “Aktiva värderingar” som haft stor genomslagskraft på lärare och fritidsledares utbildningsdagar under 90-talet. Jag minns själv flera tillfällen då jag fått genomgå övningar som; heta stolen, fyra hörnsövning och andra rangordningsövningar med mindre lyckat resultat. Därmed inte sagt att jag inte tycker aktiva värderingar är av stor vikt. Själv använder jag mig av just Stenibergs övningar, men inte som en metod utan som ett förhållnigssätt. Det vill säga de finns med mig ständigt och inte som en snabbinsats för att “fixa” något som tyvärr sedan faller i glömska eller inte alls klarar av att på ett genuint sätt tackla problematiken. Den här boken är väldigt praktisk vilket är bra. Men jag har svårt att tycka om den. Jag föredrar originalkällan som även den är praktisk. Augusto Boal är dessutom så otroligt vaksam over det han försöker slå sönder, nämligen förtrycket. När Boal kom till Europa efter att ha suttit fängslad och torterad i sitt hemland Brasilien på grund av sitt försök till förändring  av samhället via teater, fann han en annan typ av förtryck  då Europa var demokratiserat: Det personliga, och som Boal kallar ’cop in the head’.  Vi är våra egna förtryckare. Jag saknar djupare analysförmåga hos Karin Byreus då hon i vissa  övningar omedvetet stimatiserat vissa grupper varför effekten blir den motsatta till vad hon vill åtstadkomma. Exempelvis “ En grupp som sysslar med sex- och samlevnadsfrågor kan få följande uppgifter: Det strösta samlenvadsproblemt I Sverige idag. Det största problemet för homosexuella I dag. Det största problemet med  HIV/Aids idag. Varför formulera dessa meningar? Varför inte beskriva det mer neutral. Hon synliggör normer och fördomar men tyvärr lyckas hon inte avväpna dem utan hon befäster dem med sina detaljerade övningar.

Vad hon skulle ha gjort enligt mig är att stanna vid att diskutera problem I förhållande till samlevnad idag. Att ifrågasätta normer over huvud taget hade känts mer adekvat för min del. Detta gör Augusto Boal och likaså Steinberg. Boal var en teatermänniska, det är den absolut största skillnaden. Byreus använder sig av metodiken medan jag är intresserad av ämnet och dess element. Det finns många böcker inom Drama som egentligen bara är redaktionella verk men som uppfattas som originalböcker. Den här boken är en såan bok. Det är även den nästa.

Kreativitet för att spegla vikten av gemensam terminologi

Kan man testa någon i kreativitet? Vi hade en engagerad diskussion om detta och kom aldrig till något samförstånd annat än att vi kunde alla ha rätt!

Kan man vara för kreativ?  Kan man ha för många idéer. För varje lösning man finner till en idé kan det finnas väldigt många andra lösningar. Och om idén inte finner någon vettig lösning kanske man behöver många idéer. Men för att finna, den för stunden bästa lösning på, den för stunden bästa idén, behöver man återkoppla den första tanken som fann idén och därmed är man tillbaka till där man började varför den kreativa processen ofta illustreras som ett kretslopp.

Utan uppfattningsförmåga, perception, inlevelseförmåga eller fantasi, förmodligen inga idéer.  I de estetiska ämnena tränar man sin perception och sin fantasi genom olika övningar.

Den kreativa processen inom konsten är med andra ord cyklisk. När vi uttrycker en lösning föder den en annan tanke och så är processen åter igång. Inom drama handlar det om att pröva med sig själv, ”learning by doing” Nya idéer modifieras, kopplas samman med andra och förändras i oändlighet.

Även om konsten utvecklas från ens inre kan den kreativa processen vara till hjälp för att sortera upp i det inre kaoset av ständigt flödande idéer. Så som svar på frågan: Allting går att lösa, även flödet på idéer om man kan finna ett sätt att sortera, pröva, betrakta och analysera.

Att skapa och att vara kreativ har ingen större definitionsskillnad på engelska, to create to be creative. Där kan jag känna att vi tappat en del av historien då den för oss kanske känns för religiös. Gud skapade människan

Att skapa kommer förmodligen ursprungligen från att forma, (engelska shape)

Kreera och vägen till kreativ via kreaturlig för att frigöra sig från gud har blivit kittet som krävs för framgång som det verkar. Men om vi då återgår till ordet skapa så får det mig att tänka på skapande dramatik (creative dramatic) varför jag vill försöka att fullständigt förstå betydelsen av orden jag använder som begrepp och därför kom diskussionen om kreativitet att stanna i mitt minne och återberättas här i portföljen.

SAOB

– KREATURLIG adj.

(relig. o. filos., föga br.) till : som har karaktären av l. utgår från l. står i samband med ngt skapat (l. världsligt), skapad, sinnlig, världslig, motsatt: gudomlig; stundom övergående i bet.: naturlig. När siälen blifwer .. förlöst från alla förnufftige, sinnelighe och Creaturlige ting, som icke är Gudh sielff.

Oxfords dictionary

Creative (adjective): inventive, imaginative, innovative, innovatory, innovational, experimental, original; artistic, expressive, inspired, visionary; productive, prolific, fertile; talented, gifted, resourceful, quick-witted, ingenious, clever, smart; unconventional, unorthodox, unusual, out of the ordinary; informal blue-sky. ANTONYMS unimaginative, conservative.

 Jag tänkte att som Oxfords ordbok undersöka kreativitetens motsats. Jag sökte och fann en universitets-students laboration kring medvetande och dualism för att förstå ytterligare. Hen skriver att Descartes förutsätter att kropp och själ är två skilda ting. Den synen brukar kallas kartesisk dualis. Olika uttryck kan representera samma sak varför kunskapen om kommunikationens sammanhang måste vävas in när man avläser exempelvis barn i skolan. “Mentala saker som uppfattningar, bilder och tankar är vad dom är p g a vad de representerar och representerar vad de representerar p g a hur de beter sig i medvetandet. Poängen är att vitt skilda ting som hjärnans tillstånd, en dators tillstånd, bokstäver på papper, ljud o s v alla kan representera samma sak.” "Cogito, ergo sum" ("jag tänker alltså är jag") d v s en fråga om sinnena som vi använder oss av för att förnimma omvärlden är tillförlitliga? Är det jag upplever genom sinnena den externa världen eller är det mina representationer som jag upplever? Finns andra personer? Finns jag? Descartes svar på detta var just: "Cogito, ergo sum".

Descartes idéer har haft mycket stor påverkat på efterföljande

filosofier i detta område och även på dagens kognitionsvetenskap. Men hur kommer då kreativiteten in här. Jo dess motsats enligt manga är dualismen.

http://oldwww.cs.umu.se/tdb/kurser/TDBC12/HT-97/LABBAR/9-LABGRP/index.html

I en tråd på nätet frågar någon efter motsatsen till kreativ och får följande förslag

Passiv – nej aktiv – snarare – destruktiv – nej produktiv – snarare – okreativ…. http://www.argus.nu/foruM/KREATIVITET

Esa Saarinen, finsk filosof har uttryckt att cynism är motsatsen till kreativitet.

Här kommer nu gensvaret till mig från Dan Råde som för mig var ett givande gensvar jag. Det är konstruktivt och det gav mig den energi jag behövde för att slutföra portföljen och förstås förbättra den avsevärt.

Innan jag skickade den till dan sökte jag runt på internet efter hans mystiska e-postadress för att finna detta.

 Gensvar av Dan

Du har skapat en personlig portfölj. Kreativ utformning – där även det visuella är med och berättar vad du tagit del av, om vad du lärt dig – och vilka estetiska ”trådar” du tänkt infoga i ditt yrke. Kul att du har med anteckningar! Jag gillar att du hänvisar till seminarier, och vilka övningar som inspirerat dig, det är något som jag själv helt glömt bort. Det är bra att du slår ett slag för det praktiska lärandet!  Jag får känslan av din portfölj att kursen gett dig många olika estetiska tankebanor som du vill applicera till/med dina elever. T.ex. i nya upptäckter hur du gestaltar hur du tidigare arbetat med sinnena – och hur du nu vill ta med vestibulär och kinestetiska i din lärarpraxis.  Att du tar med författarna gemensamma drag är också något som jag gillar. Du skulle dock kunnat skriva lite mer om just det, det blir lite kort. Något som är både positivt och negativt är att din portfölj innehar något av en dagbokskaraktär. Den är till för dig, för att du ska förstå – och för att du kanske ska kunna kika in den om 5 år och se att: ”aha var det så jag tänkte nu, nu tänker jag så här”. För en utomstående, kan det på sina håll vara svårt att följa det du delger– eller snarare att se din koppling till litteraturen. T.ex. i koncept-delen börjar du skriva om kreativitet – och om vår diskussion under ”samtalsseminariet”. Vidare visar du testet som vi fock prova på. Om jag inte missminner mig handlade diskussionen om kreativitet som något nytt i bemärkelse nyskapande – eller kreativitet som egenmål eller medel för något annat – och är kreativitet en ”rörelse” utifrån ett problem som människan vill lösa? Något i den stilen löpte diskussionen. Det vore kul, när du ändå i portföljen förde detta på tal, att du skrev lite mer om dina tankar kring vårt ytterst intressanta samtal.

Jag efterlyser också mer vad tycker om böckerna. Det framgår visserligen att de har gett dig något, tex sinnena med fokus på kroppen, och Den musiska människan verkar utifrån det du skriver vara intressant. Men jag vill ha mer. 

Slutord; Det har varit kul att ha träffat dig! Du har haft många intressanta tankar och varit som en frisk fläkt med att delge dig av dem. Det har inte alltid varit lätt att följa dem, för precis som du sa någon gång, du pratar med många spår parallellt. Man skulle kanske kunna uttrycka det med att du har en röd tråd i det du talar om.  Men tankarna gör så att tråden, på sina håll, nystar sig. Detta behöver du inte bli ledsen över – detta är i min värld något positivt. Jag upplever den ”nystande tråden” som en form av närhet till sin egen tanke- och känslospontanitet. Och att vara närvarande i det är överhängande sunt, skulle jag tro. 

Konsten att lära barn estetik; en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans /

Ingrid Pramling Samuelsson är professor i pedagogik med inriktning mot de tidiga åren Maj Asplund Carlsson är universitets-lektor I letteraturvetenskap Bengt Olsson är professor vid Musikhögskolan Niklas Pramling är doctor I pedagogic på Pedagogiska institutionene Cecilia Wallerstedt är doktorand vid Högskolan för scen och music.Alla verksamma vid Göteborgs universtiet

Hur utvecklas barns estetiska förmåga i förskola och skola? Hur får man det estetiska att växa och bli ett pedagogiskt mål i sig? Bokens beskriver arbetet med att utveckla barns förmågor inom de estetiska områdena musik, poesi och rörelse/dans. Barnen i boken är mellan två och åtta år. Författarna följer dem och deras lärare, utifrån en utvecklingspedagogisk ansats, i arbetet med att utveckla de estetiska förmågorna Allt kan tas upp med barnen, det sublima mot det sköna,  man hänvisar till Fröebler, den fria lekens upphovsman. På 1800-talet utvecklade han pedagogiska idéer som i stort praktiseras än idag. Han sade att "leken är det kommande livets hjärteblad, ty i leken visa sig människans djupaste anlag, hennes innersta väsen”. Man talar om det fröbelska arbetssättet, som innebär att leken är det centrala i verksamheten.

Erfarande, sker när sinnesintrycken pågår och det bestående intrycket blir erfarenheten. Naturligt att viss estetik domineras av vissa sinnen. Medan vissa övergripande koncept gäller alla tre estetiska disciplinerna som en gemensam kärna. Så som exempelvis rytmik och harmoni. Metasamtal – öppenhet och tillåtande dialog, hur man frågar och tolkar är avgörande för barnens meningsskapande. Finna svar till barnens, varför det Riktadhet= läraren ger barnen möjlighet till vad de ska rikta in sig på, uppmärksammar det som är viktigt för barnet att utveckla sig i, man riktar barnets uppmärksamhet mot just det som är av vikt.

Urskiljning och variation, lärarens ansvar, för att barnen ska förstå lärandets objekt.

Färdighet förmåga och förståelse, process och resultat, 

Den musiska människan

Jon Roar Björkvöld är Norsk professor I musikvetenskap.

Lärande måste slå rot I den egna jorden om det ska kunnagro, växa och blomstra. Musiskt lärande är ett tvärestetiskt kunskapsområde som behandlar icke-verbala och verbala uttryck, som formar kunskap genom sinnesupplevelser som kombinerar ett lekfullt och experimenterande förhållnings- och arbetssätt med reflekterande. Begreppet musisk kommer från den grekiska mytologin och som är ett sammanfattande begrepp för skapande verksamhet med tydlig pedagogisk knytning till sinnesupplevelser.Guden Zeus som skapade muserna (ett sorts gudomligt väsen) och gav dem förmågan att utövamudidks konster I dans, sang och diktning. På så vis fick universum de roster som saknades, roster som I sin tur kan skapa nya universum av inre bilder och föreställningar.

Enligt honom så fångar barnet själva livet med sin blick och håller den så stadigt fast som bara ett spädbarn kan. “det trycket måste vi ta vara på, vi måste förvalta den glädje barn har av att leva,. Barn söker efter skönhet och kreativa möjligheter I allt, det är deras väg till kunskap…. Sett ur barnets perspektiv finns det en estetisk dimensioni allting Människan lär och skapar i spontana processer där korrespondensen mellan tanke, kropp och känsla ger kunskaps-processen djup och varaktighet. Kunskapsområdet Musiskt lärande har en gemensam kärna – puls, rytm och rörelse. Det baserar sig vidare på både verbala och icke-verbala uttryck och formar kunskap genom sinnesupplevelser och är redskap och stimulans för människans allsidiga utveckling. Det gör oss också medvetna om vilka vi är och vilka möjligheter vi har. Men om vi ska stärka ämnena så måste vi först stärka människan. Männsikan förnimmer I helheter, sinnena hänger ihop, det ska vi ta med oss In i skolan.

Undervisa i pedagogiskt drama  

Viveka Rasmussen och Bodil Erberth som båda är lärarutbildare I drama.

Det här är en lärobok I ämnet drama för lärare. Då kan det kanske vara försvarbart med redaktionellt arbete. Eller varför det egentligen?

Jag laser hellre Maud Backéus, Narrenövningar  från 1975. Eller erinrar mig min egen teaterutbildning med bland annat Carlo Barsotti som lärare (han var en av medlemmarna I Teater Narren). För att inte tala om Gavin Bolton avseende teacher in education eller  John & Richard Hodgson för improvisation. Dan Lipschutz dynamisk pedagogic från 1971 där man kan spåra ursprunget till de sinnesövningar med tygbitar som han säger sig ha stött på I dåvarande Sovjetunionen. Dessa övningar återges i den här boken liksom Brian Ways alla sinnesövningar. Keith Johnsone och hans impro. Som alltid när det är pedagogiska böcker för pedagoger skrivna av teoretiker så kan referensen vara andrahandsledet eller hur man uttrycker det. Stanislavkij till exempel nämns inte annat än I Istavan Pusztais disputation från 2000.  I den tredje upplagan har man Mia Marie Sternudds avhandling om de fyra dramapedagogiska perspektiven som en källa trots att den här avhandlingen I princip har utgått från den här boken I sitt upplägg, enligt min personliga åsikt se länken för ytterligare fördjupning.

Det betyder att källorna blir mindre och mindre klara och därmed saknar reabilitet och även validitet när man borde hålla sig till originalet.

Skall avsluta denna läslogg med en positiv reflektion.

Pedagogen och den musikaliska människan

Mats Uddholm muskier och pedagog

Den här boken lånade jag på biblioteket och när jag började läsa den kunde jag inte sluta. Den var så autentisk. Den här författaren M visste vad han skrev om utifrån ett innefrånperspektiv. Hans övningar och resonemang passade mitt sätt att tänka. Jag förstod övningarna, kände igen vissa men andra var roliga varianter på övningar jag gjort och ledsnat på. Bland annat några clownövningar och kostymövnigar passade mig perfekt. Så sent som I förrgår erfor jag en postiv lektion med eleverna som arbetade med masker och som vågade vara tråkiga.  

Författarnas gemensamma drag och skillander.

Samtliga författare återkommer till vissa begrepp så som att rikta uppmärksamheten, att föra metasamtal, att variera med behållen konstant och att lära sig urskilja därav. Att skapa förutsättning för generativa förmågor, dvs förstå att förenkla eller abstrahera, så som man kommunicerar inom estetiken med symbolspråk. Perceptuellt lärande, att varsebli, att ta in information via sina sinnen.

Den estetiska dimensionen i undervisningen behöver formuleras för att begripas och värdesättas.

Den behöver formuleras inifrån, utifrån esteternas erfarenhet och insikt, det vill säga av väl insatta utövare med väl underbygd erfarenhet som inte endast bygger på ett intellektuellt plan utan genom att dess konstnärliga uttryck kommit till insikt och verbalt formulerats och  som därefter formas varsamt utan risk för tillplattning.

© se slutet av portföljen för ytterligare information.

Jag avslutar min portfölj med Vygotski som menar att grunduppgiften och målet med den estetiska uppfostran i det allmänna undervisningssystemet ä “att alltid beakta möjligheten att ge barnet tillgång till mänsklighetens  estetiska erfarenhet: föra det ända fram till den monumentala konsten via den innesluta barnets psyke i det allmänna världs-omfattande arbete som mänskligheten utfört genom sublimering av sitt psyke under seklers lopp “

Därför måste vi likställa de ej mätbara värdena med de som tycks uppenbara!

Logglitteratur:

Björkvold J-R (1991) Den musiska människan, Runa förlag, Stockholm   (337 s)  valda delar

Byréus K (2002) Du har huvudrollen i ditt liv,  Liber, Stockholm   (180 s)

Mellberg B-M.(1993) Rörelselek,  Liber, Stockholm  (139 s) kompendium se separat inlämningsuppgift då den inte gick att trycka ner i den här portföljen.

Nilsson,B. Waldemarson, A-K.(2007) Kommunikation, samspel mellan människor, Studentlitteratur, Lund (168 s) Nytryck

Pramling Samuelsson,I.Asplund Carlsson,M. Olsson, B.Pramling,N. Wallerstedt C.(2008) Konsten att lära barn estetik, Norstedts Akademiska förlag, Falun (160 s)

Rasmusson, V. Erberth, B.( 2008) Undervisa i pedagogiskt drama, Studentlitteratur, Lund

Uddholm,M.(2008) Pedagogen och den musikaliska människan, Lutfisken, Mölndal (139s)

Övrig litteratur:

Ellmin R, (2003) Portfolio: Sätt att arbeta, tänka och lära,  Gothia,  Stockholm (166 s) eller alternativ

Osnes,H.Skaug,H N.Eid, Kaarby K M. ( 2012) Kropp, rörelse och hälsa i förskolan Studentlitteratur,

Lund (179 s)

Litteraturen i bildrutan:

Här följer valda titlar från bilden på sida 20 för att med en lista uttrycka samma sak för  vad jag menar med intryck/uttryck

Uttryck

Backéus, Maud. (1979) Narrenövningar för teatergrupper och andra skapande kollektiv,  Gidlund

Boal, Augusto (2002) Games for actors and non-actors,  Lodon, Routledge

Hodgson, John. (1977) Improvisation London : Eyre Methuen, cop.

Johnstone, Keith. (1985) Impro : improvisation och teater Solna : Entré/Riksteatern

Lipschütz, Dan (1971) Dynamisk pedagogik : synpunkter på skapande verksamhet samt samspel och samarbete i grupp Stockholm : Wahlström & Widstrand

O'Toole, John.  (1992)The process of drama : negotiating art and meaning  London : Routledge, 1992

O'Toole, John.(1988)   Dramawise : an introduction to GCSE drama,London : Heinemann Educational Books

Westin, Martha (1972) Teater –skapande dramatik Stockholm,Brevskolan

Stanislavski Constantin (1958) Stanislavski’s legacy, editedet by R Hapgood.

Intryck

Bergström, Matti.  Barnet - den sista slaven 

Bolton, Gavin M.  Drama för lärande och insikt.

Byréus, Katrin (1990)  Du har huvudrollen i ditt liv : om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring Stockholm, Utbildningsförlaget

Dodd, Nigel (1971) Drama and theatre in education, London : Heinemann, 1971

Pusztai, Istvan (2000) Stanislavskij-variationer : skådespelarövningar som didaktiska instrument i pedagogiskt drama Stockholm : Univ.Diss. Stockholm : Univ.

Rasmusson, Viveka  (2007) Undervisa i pedagogiskt drama, Lund : Studentlitteratur

                                

Steinberg, John M  (1978) Aktiva värderingar, Legenda  (samt på biden även Pedagogik i praktiken)

Sternudd, Mia Marie F (2000) Dramapedagogik som demokratisk fostran?   fyra dramapedagogiska perspektiv :dramapedagogik  i fyra läroplaner. Uppsala : Acta Universitatis

Way, Brian (1976)  Utveckling genom drama:  dramatisk improvisation som pedagogiskt hjälpmedel Stockholm : Wahlström & Widstrand