Så har då äntligen kurs nummer tre kunnat starta. Antalet deltagare har inte lyckats uppnå en grupp tidigare. Men nu blev det en grupp på ca 10 personer. På grund av ekonomin dock för få för att följa planeringens upplägg av timmar. Märkligt kan man tycka, märkligt kan jag tycka. Så kan man väl inte tänka, helt ekonomiskt perspektiv och dessutom helt avjämt, som om rättvisa skulle vara att skapa nyckeltal för varje kurs och deltagare och tro att det är rättvist. Märkeratt jag är tydligt påverkad av min statistikkurs som jag försöker för tredje gången gillt att bli godkänd i.
I fredags när jag åter skulle skriva salstentan så började det med att jag skulle få en timme extra. Istället för att sitta från 9-14 skulle jag då få sitta till 15. Det vill säga 6 timmar utan rast. Jag hade tagit med mig en juice, en chockladkaka och vatten. För lite proviat visade det sig!
När jag så fick skrivningen blev jag mer förvirrad än vanligt, tänkte, Shit! nu har jag pluggat fel grejer igen. Men min uthållighet har blivit bättre. Jag började andas lugnare, tänka långsammare och sansa mig. Jag hoppade över första delen och började på den som hade Statistik som rubrik. Det gick bra, det var till och med enkelt. Så efter en halvtimme kommer vakten och frågar om jag fått rätt tenta? Jag vet inte säger jag, den verkar lite konstig. Då nämner jag Elisabet Borg som handledare och vakten inser omgående att jagfått fel tenta. Jag får den rätta men är helt utmattad. Vilar en stund och börjar om. Inte hann jag alla tal där inte. Blev helt virrig, läste nog inte ens igenom alla uppgifter, hoppade fram och tillbaka. Var helt slut. Dt var fredag. När alla hade gått och jag hade min timme tillgodo, började vakterna packa ihop sina grejer, visserligen med hänsysynstagande, som jag förstås märkte och blev ännu mer stressad av. Jagl ämnade in skrivningen en halvtimme innan avslutad tid då jag insåg att jag bara satt och vände formelsamlingen fram och tillbaka. Puh! Dock kändes det ändå bra att jag gick dit och gjorde den! Konstigt men sant. Jag är livrädd för att jag bara ska försvinna, aldrig mera höra av mig och glömma bort mina psykologipoäng vid Stockholms Universitet.
I fredags när jag åter skulle skriva salstentan så började det med att jag skulle få en timme extra. Istället för att sitta från 9-14 skulle jag då få sitta till 15. Det vill säga 6 timmar utan rast. Jag hade tagit med mig en juice, en chockladkaka och vatten. För lite proviat visade det sig!
När jag så fick skrivningen blev jag mer förvirrad än vanligt, tänkte, Shit! nu har jag pluggat fel grejer igen. Men min uthållighet har blivit bättre. Jag började andas lugnare, tänka långsammare och sansa mig. Jag hoppade över första delen och började på den som hade Statistik som rubrik. Det gick bra, det var till och med enkelt. Så efter en halvtimme kommer vakten och frågar om jag fått rätt tenta? Jag vet inte säger jag, den verkar lite konstig. Då nämner jag Elisabet Borg som handledare och vakten inser omgående att jagfått fel tenta. Jag får den rätta men är helt utmattad. Vilar en stund och börjar om. Inte hann jag alla tal där inte. Blev helt virrig, läste nog inte ens igenom alla uppgifter, hoppade fram och tillbaka. Var helt slut. Dt var fredag. När alla hade gått och jag hade min timme tillgodo, började vakterna packa ihop sina grejer, visserligen med hänsysynstagande, som jag förstås märkte och blev ännu mer stressad av. Jagl ämnade in skrivningen en halvtimme innan avslutad tid då jag insåg att jag bara satt och vände formelsamlingen fram och tillbaka. Puh! Dock kändes det ändå bra att jag gick dit och gjorde den! Konstigt men sant. Jag är livrädd för att jag bara ska försvinna, aldrig mera höra av mig och glömma bort mina psykologipoäng vid Stockholms Universitet.
Kommentarer