Dramakurs i livet - Drama in Life

Så fortsätter studierna vid lärarhögskolan. Även denna fortsättningskurs skall redovisas i nån väska av något slag (portfölj). Så, första intrycket av den här kursen var klart annorlunda från den första. På väg hem längtade jag efter Gunilla Knapp. Hon utstrålade trygghet, enkelhet, visserligen virrighet men avslutningsvis - mänsklighet. Vår nya lärare heter Agneta. Hon var läskig. Vi var inte många som hittat dit till första tillfället. Fem tjejer och en kille. Som vanligt dominans av kvinnor. Vi kastades omgående in i improvisationer som krävde fokusering och inlevelseförmåga. De höll på i all evighet och de blev allt mer skruvade av deltagarna. Agneta sa ingenting och fick oss att förstå med sitt tydliga kroppspråk att inte använda rösten. Så att ställa en fråga var inte att tänka på. Jag färdades tillbaka i tiden, kände igen mig själv från ungdomsåren när man gick i skolan och var tvungen att göra något fast man inte förstod instruktionen eller kände att man kunde pre...

Så har jag då valt ut en text ur ”Dynamisk symfoni” av Artur Lundkvist som är ett urval prosadikter sammanställt av Jan Arnald. Jag läste först igenom dem allesammans och fastnade för några med mystisk naturbeskrivning men hade problem att välja. Så bad jag Alberto läsa igenom dem och föreslå en text som skulle passa mig. Han kom fram till två stycken som jag själv snabbt ögnat igenom och absolut inte fastnat för. Men nu då jag läste dem igen insåg jag att någon av dem skulle jag välja. Varför? Texten faller lätt på läppen. Jag kan lita på författarens kommatering och skiljetecken. Ju fler gånger jag läser stycket fångas jag av problematiken i undertexten. Skärvor av tillvaron II Jag var sjutton år, stod i en cigarraffär som ägdes av en gubbe. Han var kal i huvut, hade hängande mustascher, lurande, lömska, jag minns jag hade avsky för dem. En dag, det var i rummet innanför butiken, ville han ta mig på soffan. Med vidöppen mun flämtade hav över mig. Hans andedräkt stank. Och ja...