Så har jag då äntligen fått beträda detta beryktade gamla mentalsjukhus. Så vacker utsida, med en innergård som hade en grön vacker men aningen läskig byggnad på mitten kantad av en grusgång och runt grusgångeen prunkande rosa rosor. Soln gazzade, jag fick solbränna på mina annars rätt bleka ben, gjorde en massa suduko, läste DN för första gången denna sommar, drack en massa vatten och v ä n t a d e . . . Sommarjobbet var sonens, inte mitt. Han skulle agera förortsunge i en musikvideo för Serum 114, ett tyskt punk-rock-band. Filmen kommer att visas på tysk MTV och även inom en månad på YouTube. Kul jobb! Vill man veta mer får man väl intervjua sonen. Bandmedlemmarna var ovanligt trevliga. Såg ut som punkare, rökte och svor - men gentemot mig, den äldre generationen var de hövliga och artiga. Det är i sdana här lägen man börjar fatta att man blivit till åren... Fick en p-bot, men producenten Dan Andersson lovade att reda upp det hela, så som idag. Hm! hoppas han fixar det, och ...
Min loggbok från tiden vid lärarhögskolan och fortsättningsvis som en ojämn loggbok i livets kurs. My logbook: from Teacher Education and continually as a rough log book of life.